Någon summering av bloggåret behöver jag inte ägna mig åt, bloggen har ju endast funnits i drygt en månad. Men ett litet urval från december månads fotoskörd kan jag bjuda på!

Här har det firats födelsedag, inte min men sambons. Släkten är stor och huset har varit fullt så nu är det som på alla andra nyårsaftnar – vi sitter här och funderar om vi orkar hålla korpgluggarna öppna ända fram till tolvslaget.

Som tur är uppvägs tröttheten av att vi haft en jättetrevlig eftermiddag och kväll, nu ska vi korka upp lite bubbel och fira in det nya året i lugn och ro!

Gott nytt år!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla som råkar ramla in här på bloggen. Här i huset har vi en födelsedag att fira innan det är dags för att fira in det nya året. Samma visa varje år 🙂 Ett evinnerligt firande med andra ord!

Lugnt och fridfullt

Huset var lugnt och fridfullt när jag kom hem från jobbet i dag. Sonen har åkt hem till sig. Inte för att han vanligtvis härjar runt så mycket när han är på besökt (eller annars för övrigt) men så här i tentatider är han ganska påfrestande. Han skriver på en hemtenta som ska vara inne i början av januari och begreppet tentaångest får en helt ny innebörd.

Så, hur kul och mysigt det än är att ha honom här så känns det ändå ganska rofyllt när han tagit sin tentaångest med sig på resan hem. En vuxen son som vankar fram och tillbaka genom huset är ganska påfrestande. Inte minst när jag känner att jag inte kan göra ett dugg för att vara till hjälp. Men han är så välkommen tillbaka när hemtentan är inlämnad 🙂

Promenaderna blir inte riktigt de samma när vuxna sonen är hemma på besök. Själv går jag och blickar ut över landskapet, med fördel lyssnande på någon bra ljudbok. Sonen däremot dyker ner i allt som dyker upp med stor inlevelse. Det kan möjligen vara därför han pluggar till arkeolog när jag tänker efter.

I dag dök vi ner i en gammal, allt annat än välbevarad, ängslada vilket tog en god stund. Eller vi och vi. Jag stod på behörigt avstånd och fotade lite medan sonen kröp runt och kikade in i vinklar och vrår (sådana var det gott om vill jag lova).

Rasad lada
Resterna av ett tegeltak på en gammal ängslada

Det finns ganska gott om gamla ängslador här i trakterna, många av dem i betydligt bättre skick än den vi utforskade i dag. Som den här som jag fotade för ett par dagar sedan.

En hel månad

En hel månad har jag hållit i det här med bloggandet. Det är stort för en person med så dåligt tålamod som mig. Men det är klart att tålamodet räcker längre när man, som jag, tycker att det är oerhört roligt att pyssla runt lite här på bloggen.

Det är nästan så det är roligare att pyssla runt med temat och läsa andras bloggar än att skriva själv, men bara nästan. Att skriva är ju något jag verkligen gillar att ägna mig åt, något jag behöver ägna mig åt hur banalt det än kan låta.

Klipskt!

Ibland gör jag så smarta saker som att roa mig på kvällskvisten med ett TV-program om allt hemskt naturen kan ställa till med i Mexiko. Riktigt klipskt att göra det så här 21 dagar innan avresa.  Så nu har vi tittat på hur en orkan kan upplevas (det är tack och lov inte orkansäsong nu) och hur osmart det är att åka vattenskoter i Mexikanska golfen när det åskar.

Nja, det senare är det nog liten risk att jag råkar ut för trots allt. Vattenskoter åker jag inte ens om åskvädret håller sig borta. Det är jag alldeles för feg för 🙂

En övergiven gammal lada. Ombyggd, tillbyggd och i nutid helt övergiven. Av byggnadsstilarna att döma har den hängt med i många år.

GOD JUL

En lugn och skön julaftonsmorgon har infunnit sig. Sonen sover än, sambon lagar frukost och jag själv förbereder mig för en förmiddagspromenad innan julfirandet drar igång. Ur högtalarna strömmar julmusik av lite mer udda slag, jag skyller musikvalet på min sambo 🙂

Med det önskar jag er en riktigt GOD JUL!

Bild lånad från internet.

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑