Valborgsfirande

Efter en slö dag pallrade jag mig iväg för lite traditionellt valborgsfirande med brasa, tal, körsång och fyrverkeri. Vårkasen ligger invid Dalälvens strand och här firas våren in varje år. Även i år var det gott om besökare, riktig trafikstockning faktiskt. Något som inte är särskilt vanligt här ute på landet 😉

Valborg

Dessvärre är brasan belägen på älvängen vilket gör att det lätt blir kallt, och blött, om fötterna om skodonen inte är väl anpassade. Jag kan säga att ett par vanliga tennisskor inte är att föredra, det kan jag numera påstå vis av erfarenhet.

Fyrverkeri

Kvällen avslutades med ett ståtligt fyrverkeri, något som inte var helt lätt att fota blev jag varse. Normalt sett är jag ingen större fyrverkerifantast, jag tycker det privata smällandet helt klart gått till överdrift och ställer till med mer elände än vad som är rimligt. Men, fyrverkerier så här i organiserad form och på bestämd tid, har jag faktiskt inget alls emot.

Efter fyrverkeriet blev det en snabb sorti hemåt för både syster yster och mig själv. Vid det laget kändes det som om vi hade isbitar till fötter. Riktigt skönt att få komma in i värmen igen och tina lite 😉

Mer om mina tankar om fyrverkerier hittar ni här.

Nya möjligheter

Vaknade okristligt tidigt för att vara mig. Normalt sett sover jag till runt klockan åtta på morgonen när jag är ledig men idag var jag ur sängen innan klockan slagit halv sju. En kombination av att vara utsövd och en märklig dröm skulle jag tro.

Min promenadstig
En gång en härlig promenadstig, nu ett kaos efter avverkningen

Ett tidigt uppvaknande innebär också en tidig promenad i frisk, krispig vårluft. Sämre kan man ha det! Idag gav jag mig ut i det som en gång var min ”trollskog” men som numera är delvis avverkad. Mitt i eländet gläds jag ändå åt att de inte valt att göra ett kalhygge av skogen utan enbart har gallrat ur även om de gjort det rejält.

Mina forna promenadstigar är som ni ser här till höger ett minne blott men å andra sidan har det öppnats nya möjligheter. Nya stigar har uppdagats där det tidigare var omöjligt att gå. Den igenvuxna och snåriga skogen har gallrats ur och spåren efter skogsmaskinerna skapar nya stigar – nya möjligheter.

Delvis finns också min trollskog kvar. Skogen med de vackra, mossövervuxna stenarna som i rätt ljus onekligen ser ut att vara hämtade ur en saga. Alltid något att glädjas åt när resten av skogen ser ut som en krigshärjad zon.

Trollskog
Trollskogen när den är som bäst. En liten bit bevarad skönhet mitt i ett kaos efter avverkning

Blåsigt i skogen

Idag blev det, sent omsider, en blåsig men solig promenad i skogen. Om jag hade haft en hatt hade jag fått hålla i den, vinden tog stundtals i rejält. Solen tittade faktiskt fram en stund på förmiddagen, men det var då det. Nu lyser den med sin frånvaro igen. I övrigt verkar det bli en ovanligt slö dag. Jag har varit otroligt trött hela veckan och behöver väl helt enkelt ”bara vara” en stund så det är så det får bli. Ibland gör man nog bäst i att acceptera att kroppen och knoppen är trött och sliten.

Idag blev det sannerligen gott och blandat när det gäller vårblommorna. Kanske jag får tacka den kylslagna våren för att så många sorters vårblommor blommar samtidigt nu 😉

Skrämmande, promenadsugen människa

Äntligen en dag i vårens tecken. Isande kalla vindar men en härlig, klart lysande vårsol från en klarblå himmel. Det räcker för mig. Visst vill jag ha värme men den kan jag vänta lite till på så länge solen och ljuset återvänder.

Gav mig iväg ut mot skogen så snart jag kom hem från jobbet. När vårsolen väl visar sig vill jag ta vara på den så mycket jag kan, vem vet när den tänker visa sig nästa gång. Grannens yra höns (och något mindre yra ankor) passade också på att njuta av vårsolen på eftermiddagen. Inte blev de mindre yra när jag dök upp med det långa benet före och nästan skrämde slag på dem. De lugnade sig ganska snart ändå för mig har de ju sett förut. Dock hade de ingen större lust att vara i rampljuset utan struttade lite småsurt iväg hemåt när kameran kom fram. Men ett och annat foto fick jag med mig trots allt.

 

Efter att ha skrämt grannens husdjur fortsatte jag turen upp i skogen. Jag gick en av mina ”vanliga” rundor där jag vanligtvis inte ser en människa. Som vanligt ägnade jag en del tid åt att krypa runt i buskarna, idag för att fota några vitsippor. En granne, som precis som jag tyckte eftermiddagen var som gjord för en promenad, fick hjärtat i halsgropen när jag plötsligt dök upp ur buskarna.

Jag tror jag gör bäst i att hålla mig inomhus resten av kvällen. Det känns som jag skrämt tillräckligt många för en dag 😉

 

 

Längs med vägen

Jag far genom skogarna och över åkrarna till och från jobbet varje dag. En riktigt lantlig tur med minimalt med trafik. Ser jag mer än fyra bilar på en gång är det absolut rusningstrafik. Inte särskilt jämförbart med städernas genomfartsleder. Å andra sidan får jag se sådant som stadstrafikanterna inte vanligtvis ser. Djur av diverse slag ser jag mer eller mindre varje dag, förhoppningsvis längs vägen och inte  vägen.

Trist nog tar jag mig sällan tid att stanna och beundra, och kanske fota, djuren. I dag gjorde jag ett undantag när de här vackra tranorna (bland många andra tranor) betade invid vägen. Jag ska nog försöka bättra mig på det området.

På fotona ser det ganska vårlikt ut, men låt nu inte det bedra er. En halvmil senare åkte jag i decimeterdjup snömodd som, innan jag hann hem, övergick i ett rejält hällregn. Den som tittar noggrant på fotona kan nog utläsa detta av färgen på himlen, det är precis åt det hållet färden fortsätter efter fotopausen. April håller fanan högt i år!

Hopp om vår

Idag sken solen när jag kom hem från jobbet. Efter en dag instängd i ett mötesrum med regn och snö utanför fönstret kändes det helt underbart med en gnutta solsken. Middag och annat som ska stökas undan hemma fick vänta, en promenad i skogen kändes alldeles livsnödvändig. Att bara ge sig ut och ”gå av mig” jobbtankarna är en riktigt skön känsla!

Ibland leker jag med tanken på att bli ”stadsbo” men hur skulle jag kunna leva utan mina promenader i naturen? Antagligen skulle det gå alldeles utmärkt men jag känner mig ändå inte riktigt redo att ta ”risken”. Är man ”lantis” så är man 😉

Vaknade till vinter

I morse vaknade jag, som jag misstänkte, till ett vinterland. Inte precis vad jag drömt om, det är nog många med mig som i stället drömmer om en ljuv vår. Jag är gruvligt trött på snö och kyla vid det här laget, inte heller det är jag ensam om efter vad jag kan förstå.

Men jag får väl glädjas åt att när jag väl anlände hem igen efter en lång arbetsdag så hade all snö töat bort igen. Egentligen är det kanske inget märkvärdigt med att aprilvädret beter sig som det gör eller att det kommer snö vid den här tiden på året. Jag kan då minnas flera år när det faktiskt snöat ända in i maj. Kanske handlar det mer om att tålamodet att invänta den ljuva våren börjar tryta, det är ju ändå något de allra flesta av oss längtar rejält efter just nu.

Fotot nedan (och ovan) visar utsikten från min altan strax innan jag gav mig av till jobbet i morse.

Vinterland
Mitt vinterland 25 april 2017