Fart på tanten

Se där ja, nu börjar tanten få upp farten. Är man lagledare i stegtävlingen så är man. Lagledaren kan ju inte vara den som presterar sämst, det skulle se ut det! Nu låter det som att alla på jobbet är helt fixerade vid denna tävling, riktigt så illa är det ju inte. Men den har blivit ett kärt samtalsämne (med vissa ganska tävlingsinriktade inslag) vid fikabordet.

Det låga antalet steg min stegräknarapp visade när jag kom hem lockade ut mig på en promenad. Resultatet måste ju förbättras. Det kan förvisso vara så att det alldeles underbara vädret hade en viss inverkan på mig också. Antagligen hade tävlingsinstinkten inte varit hälften så stor om det ösregnat ute. Min lust att tävla är med andra ord en aningens aning väderberoende  😉

Med lite tur blir kroppen och knoppen lite extra trötta av all extra rörelse som stegtävlingen medför. Det skulle nog vara bra för min för närvarande ganska bristfälliga sömn.

Att gå ute i naturen är just nu en lisa för själen. Det knoppas, grönskar och blommar överallt. En förrymd (eller borttappad) vintergrönas lysande blå blommor pryder skogsbackarna längs den grusväg jag brukar gå. Lite malplacerad men inte desto mindre vacker!

Lönn
Äntligen grönskar det i träd och buskar! Lönnen är på gång och snart kommer grönskan på allvar – inte mig emot!
Vintergröna
Någon har rensat i sin trädgård. Nu pryder Vintergrönan sin plats i en skogsbacke invid vägen. Lite malplacerad men likväl vacker!

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑