Saknad

Det finns stunder, inte så många men dock, som det känns lite extra att sonen bor så pass långt bort. I dag är en sådan stund. Han fyller nämligen 25 år idag och jag hade så gärna velat vara på plats och gratulera honom. Men, sånt är livet med vuxna barn. Ibland får en helt enkelt inte ihop det.

Nu får jag nog inse att han ändå inte haft så mycket tid över till oss om vi pallrat oss dit. Det är tentavecka denna vecka och då finns det inte tid över till att umgås och ha trevligt, födelsedag eller ej. Sen ska jag väl kanske inte klaga alltför mycket, han kommer hem om ganska precis en månad och då får jag rå om honom i hela fem dagar. Alltid något att trösta sig med 😉

Annonser

Inte så fasligt…

Idag rör jag mig en aning ojämnt men träningsvärken efter gårdagens pelletskånkande är ändå inte så fasligt påtaglig. Jag kan upplysa om att jag har en muskel i vänster överarm och en i höger skinka. Jag får väl helt enkelt glädjas åt det lilla 😉

Rörelsemönstret är med andra ord en aning skevt idag vilket väl betyder, så här med facit i hand, att det var en aning skevt i går också. Annars kan jag tycka att träningsvärk, även i värre form än den jag har i dag som ändå får betraktas som lindrig, är en ganska skön värk om en nu kan säga så. Ett kvitto på att kroppen fått jobba vilket, för en kontorsråtta som mig, får betraktas som bra och nyttigt. Sen gillar jag idén att som igår förena motion med nytta – dubbelnyttigt på något sätt 🙂

Söndagsarbetare & Vintervärme

Nu känns det att jag lever minst sagt. Vi värmer upp vårt hus med pellets och idag kom det en rejäl pelletsleverans. Efter att ha baxat in allt så känns det sannerligen i kroppen. Men, det får jag medge, det är bra motion.

Lite överraskande att leveransen kommer på en söndag men faktum är att det är lite bra med söndagsarbetande lastbilschaufförer. Nu fick vi allt på rätt plats på en gång (i stället för mitt för garageporten vilket är det vanliga när en inte är hemma) och på söndagen är en ju ledig och har tid att baxa in allt. Nu har vi vintervärmen bärgad på plats och det känns riktigt, riktigt skönt. Som bonus gissar jag att jag sover gott i natt efter all fysisk aktivitet!

Huvudbry

Nu har jag sannerligen skaffat mig ett huvudbry*. Något att bry mitt huvud över helt enkelt. Jag är kallad på anställningsintervju. Det ni!

Det är nio år sedan jag utsatte mig själv för något liknande, utöver en och annan ”låtsasintervju” när jag bytt tjänst hos min nuvarande arbetsgivare (det blir ju inte riktigt samma sak). Jag måste erkänna att det känns lite pirrigt i magen.

Huvudbryet kommer sig dock inte av att det känns pirrigt i magen utan handlar mer om vad jag egentligen vill. Jag trivs ju förhållandevis bra på mitt nuvarande jobb även om det finns delar i det som jag ogillar och blir stressad av. Ni vet hur det är – ”Man vet vad man har men inte vad man får”. Nu är det kanske lite tidigt att fundera över det ordspråkets innebörd men ändå.

Nu är det en och en halv vecka kvar till dess det är dags för intervjun så jag har gott om tid att fundera – och gott om tid att gå runt med en pirrig mage 😉

* Så dök frågan upp – säger man ett huvudbry eller har man helt enkelt bara huvudbry? 

Återkommande

Det är alldeles uppenbart att man är en vanemänniska. Vissa saker är tydligt återkommande – efter svampfotografering följer att ge sig i väg för att äta god grekisk mat. I den ordning tog vi saken för en månad sedan och i den ordningen tog vi det i dag. Samma skog, samma ruskväder och dessutom samma restaurang.

Maten, kycklingfiléer fyllda med fetaost och soltorkade tomater, var minst lika god – och mättande – i dag som senast. Det är alldeles tydligt att den restaurangen är på god väg att komma upp sig en aning, idag hade vi ren tur som fick ett bord. Något som får betraktas som ett riktigt gott betyg för en restaurang – inte helt utan konkurrens – på landsbygden.

Jag kommer med andra ord inte att somna hungrig ikväll, sen är ju frågan hur gott man sover med en proppmätt mage 😉

Småsvamp igen

Efter en riktigt höstruskig förmiddag klarnade himlen upp och jag passade på att gå en sväng i skog och mark. Ruskigt blött i skogarna men rysligt vackert om en tittar lite närmare. Fotoskörden för dagen blev småsvamp (igen).

Out of office

Det kom en bok – så nu har jag inte tid med det här 😉 Ett skämt inte helt utan allvar. Det blir nog en helg i soffhörnet med inte alltför mycket tid för bloggande (kanske rent av inte så mycket att blogga om heller för i soffhörnet händer det nog inte så mycket).

Något har hänt…

Till det här inlägget måste jag välja en glad ”headerbild” även om den kommer från arkivet. Här har det varit några riktigt regnruskiga dagar som vare sig lockat till utevistelse eller fotografering så några nya foton att bjuda på har jag inte. Dessutom fick jag djupdyka lite i inläggen här på bloggen för att bättra på minnet en aning innan jag satte fingrarna på tangentbordet. Minnet är ju som det är, ganska bra men väldigt kort!

Men, efter en viss research och med en upphittad ”glad” bild kan jag bekräfta det jag trodde. Det är nästan tre veckor sedan jag hade huvudvärk! Tänk att så lite kan glädja en så mycket 🙂

Något har med andra ord hänt och jag tror mig, återigen med ledning av bloggen, veta vad det handlar om. Den trista huvudvärk jag dragits med var och varannan dag försvann i samma veva som jag på allvar bestämde mig för att börja titta efter nytt jobb. Som grädde på moset kan jag också konstatera att sömnen bättrat på sig även om jag nu inte är alldeles säker på att just det hänger ihop. Perioder med dålig sömn har jag haft i alla världsliga tider och riktigt allt kan ju inte skyllas på jobbet.

Det är som om jag, efter att jag bestämde mig för att titta efter ett annat arbete, hanterar jobbet annorlunda. Jag tar inte till mig stressen på samma sätt som tidigare. Kanske jag rent av ska ha ett nytt jobb på gång mest hela tiden – för mitt välmåendes skull 😉

Årets statistikinsamling

Så har jag skött mig i år igen och bidragit till statistiken. Det är mitt fackförbund som årligen samlar in information om medlemmarnas löner, så även i år. En inte alltför betungande uppgift och lite kul att kunna jämföra sin lön med andra – på andra arbetsplatser.

Förra året konstaterade jag att jag är en lönemässig medelmåtta. Något revolutionerande har ju inte hänt under året som gått så den kategorin kan jag nog påstå att jag tillhör fortfarande 😉

Genom bussfönstret

Ett möte i tjänsten i Uppsala föranleder arbete hemifrån på eftermiddagen. Det är skönt att ha den möjlighet så jag slipper fara länet runt när det är möten på andra håll. Hur som helst så är det roligt att träffa lite mer avlägsna kollegor ibland. Det är aldrig fel att utbyta lite erfarenheter.

På bussresan hem (jag åker gärna buss när tillfälle ges) roade jag mig med att fota ut genom bussfönstret – inte särskilt lyckat men lite kul!

Genom bussfönstretGenom bussfönstret 2