Små reflektioner om livet som jag lever det!

Räddningsuppdrag

Sambon har fått ge sig iväg på ett räddningsuppdrag. En av mina svågrar har fått punktering och reservdäcket var tydligen inte mycket att ha så sambon fick rycka ut för en liten räddningsaktion. Naturligtvis ska sådant här hända när alla serviceställen har hunnit stänga för dagen men sambon lastade glatt in kompressor, lite extra däck och annat och gav sig iväg. Sån är han – till mitt förtret ibland.

Nu ska jag inte klaga på att han är snäll, det är bara det att han är för snäll för sitt eget bästa ibland. Det är lätt hänt att somliga (som mina svågrar) ringer honom i stället för att lösa problemen själva. Enkelt, lätt och väldigt smärtfritt. Tyvärr är det inte lika enkelt, lätt och smärtfritt om problemen är de omvända – sånt stör mig en aning det får jag medge.

Tagged as: , , , , , , ,

11 svar »

  1. Känner igen dina tankar. Min man var också en ”sån” som alltid ställde upp.

    Liked by 1 person

  2. Om hjälpsamheten är ömsesidig är det ju bra men blir det ensidigt så kan det lätt bli irritation. Men det är inte lätt att sätta ner foten. Man vill ju vara snäll.

    Liked by 1 person

  3. På något sätt måste man få tillbaka, jag räknar inte minuter, timmar eller tillfällen, men när jag ser att det börjar bli slagsida är det stopp och ibland även hej då.

    Liked by 1 person

    • Nej det gör inte jag heller och självklart ska man hjälpa varandra, men inom rimliga gränser. Och just i fallet med svågrarna är det faktiskt saker jag tycker de borde fixa själva (snarare lathet än reellt behov av hjälp).

      Gilla

  4. Känns bra att kunna hjälpa så klart, men nog bör det väl vara självklart att få något tillbaka också! Ingen orkar ge och ge och ge … inte lätt att säga nej … men en dag säger nog även den snällaste ifrån…

    Liked by 1 person

    • Ja naturligtvis vill man hjälpa men inom rimliga gränser och inte bara för att den andre är lat (nu är jag lite hård men jag anser faktiskt att så är fallet). Själv har jag kommit längre i mitt ”nej-sägande”, har lärt mig med åren. Ställer givetvis upp när det är kris, sorg och eländigt men i övrigt har jag tuffat till mig en aning – för min egen skull faktiskt.

      Liked by 1 person

  5. ojojoj, det där känner jag också igen. men det är jag själv som var så dumt snäll och ställde alltid upp och hjälpte med det ena och andra. men när jag blev utbränd, fick jag på rehabiliteringen lära mig att säga nej. och jag har tagit lärdom. jag hjälper fortfarande, mest i kriser och såna som absolut inte frågar i onödan, som min svårt hjärtsjuke bror, som man får tvinga på hjälp.

    Liked by 1 person

    • Visst ska en hjälpa till men inom rimliga gränser tänker jag, annars kan det nog gå som för dig. Själv har jag tränat hårt på att säga nej 🙂 Jag blir bättre och bättre…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Arkiv

Kategorier

%d bloggare gillar detta: