Mörkläggning, blixtar och dunder

Mina morgnar tillbringas ofta framför datorns nättidningar med en god kopp kaffe, så även denna morgon. Döm om min förvåning när huset plötsligt ”ruskade” på sig så fönsterrutorna skallrade (vi har bytt alla fönster i huset utom just det i mitt ”kontor” som är lite gammalt och skramligt). Någon direkt smäll kan jag inte påstå att jag hörde men ett dovt muller så tanken var att något riktigt tungt fordon passerade förbi alternativt körde in i huset (nåja, det senare var kanske överdrivet men det skakade rejält). Men något sådant mystiskt fordon fanns inte att se så jag gjorde som jag brukar, ruskade lite på mig och återgick till det jag pysslade med för att ganska omgående glömma det hela.

Väl på väg ut mot bilen så insåg jag att det helt enkelt vägrade att bli ljust. Klockan hade vi det laget gott och väl passerat halv åtta så normalt sett borde tillvaron ha ljusnat ganska ordentligt. Med tanke på att jag vid det laget sett ett antal rejäla blixtar så tänkte jag bara att det var rejäla åskmoln som skymde himlen, vilket i och för sig var sant. Det förklarade ju också varför huset ruskade på sig, en rejäl åsksmäll kan ju ha den effekten (trots att jag nu inte hörde så mycket egentligen). Nu bar åskmolnen tydligen med sig sot från de sydeuropeiska bränderna, påputtade av orkanen Ophelia, vilket gjorde molnen mörkare än normalt. Det har jag lyckats läsa mig till i efterhand.

Väl på jobbet så insåg jag att folk verkligen blir oroade av sådant här. Polisen hade blivit nedringd, SMHI likaså. Själv ryckte jag på axlarna, hittade en för mig trovärdig förklaring (vilken till stor del visade sig vara riktigt för övrigt) och knallade vidare med livets göranden och låtanden. Vilket får mig att fundera en aning. Är det jag som är synnerligen okänslig för vad som händer i min omgivning eller oroar sig resten av befolkningen för mycket? Det, kära vänner, är dagens synnerligen viktiga fråga 😉