Saknad

Det finns stunder, inte så många men dock, som det känns lite extra att sonen bor så pass långt bort. I dag är en sådan stund. Han fyller nämligen 25 år idag och jag hade så gärna velat vara på plats och gratulera honom. Men, sånt är livet med vuxna barn. Ibland får en helt enkelt inte ihop det.

Nu får jag nog inse att han ändå inte haft så mycket tid över till oss om vi pallrat oss dit. Det är tentavecka denna vecka och då finns det inte tid över till att umgås och ha trevligt, födelsedag eller ej. Sen ska jag väl kanske inte klaga alltför mycket, han kommer hem om ganska precis en månad och då får jag rå om honom i hela fem dagar. Alltid något att trösta sig med 😉