En alldeles vanlig söndag

En alldeles vanlig söndag har passerat förbi. Vintern smyger sig på med minusgrader och, fram emot eftermiddagen, ett stilla snöfall. Jag har i protest vägrat att gå ut. Nu tror jag inte min protest har någon större inverkan på vinterns vara eller inte vara men den har ett symboliskt värde för mig. Eller så är det helt enkelt så att jag bara inte hade någon lust att frysa idag. Det kan faktiskt vara så enkelt 😉

Jag har ju kunnat läsa mig till att snöfallet varit mer dramatiskt på andra håll i landet med en mängd olyckor som följd. Här är det ett mer stillsamt snöfall så snön täcker knappt marken än (men halt kan det så klart vara ändå) men tillräckligt för att lysa upp tillvaron en aning i alla fall. Jag får väl vänta och se hur det ser ut i morgon bitti när jag ska iväg, kanske jag ångrar mig då att jag gläds åt snön nu.

Resten av kvällen kommer jag att tillbringa i mitt älskade soffhörn stolt över att ha åstadkommit ännu en lat dag (men jag får erkänna att rastlösheten börjar krypa i kroppen).