En måndag som alla andra

Jaha ja, en måndag som alla andra har flutit förbi. En sanning med modifikation för egentligen är väl inte en enda dag riktigt lik den andra. Just denna dag hade chefen kallat oss på jullunch. Jo, ni läste rätt. Jullunch stod det i kalendern. Ett intressant drag så här i slutet på januari kan en tycka.

Men det är ändå inte fullt så långsökt som det kan låta. Vi fick nämligen ställa in vår jullunch innan jul av olika skäl (sjukdom, saker som hände på jobbet osv.). Men skam den som ger sig – och att ge sig ligger inte riktigt för min chef – och jullunchen blev av till slut. Gott var det och julmaten lyste med sin frånvaro (tack och lov för det kan jag nog tycka). Nu är den avklarad och någon ytterligare jullunch lär inte bli av förrän bortåt december.

Annars har det faktiskt varit en ganska ordinär om än lugn måndag. Snövädret hänger kvar och just nu vräker snön ner utanför fönstren. Förvisso trist men faktum är att jag föredrar snön framför regngrått väder. Några mängder snö vill jag ändå inte ha så om nu vädrets makter har lust att lyssna lite på mig så säger jag nu; Tack det räcker så. Men det är väl som vanligt när det gäller vädret, en får ta vad en får och gilla läget!

Snötyngd en.JPG

Snötyngd enbuske fotad vid söndagens promenad (vid vägkanten då, skogen var ju full med jägare).

Annonser

Fullsatt i skogen

Att hålla sig på vägen är ibland en absolut nödvändighet. Idag var det nödvändigt. Jag gav ganska omgående upp alla tankar på att avvika från den utstakade vägen. Varför? Jo, när det står bilar inkörda på varenda liten skogsväg så som på fotot här nedanför så betyder det bara en sak – det är jägare i skogen (alternativt är svampsäsong och DET är ju knappast troligt vid den här tiden på året).

Jägare i skogen

Jägarparkering!

Är det något jag aktar mig noga för så är det att vistas i skogarna när jakt pågår, varseljackan till trots. Och nog finns det skäl att resonera så. Det är bara några veckor sedan som en kille här i trakterna blev illa vådaskjuten just vid jakt. Någon trodde tydligen att han var ett vildsvin… Han klarade sig men en lång, lång konvalescens väntar honom. Nu aktade jag mig noga redan innan den händelsen men den har inte direkt gjort mig mer oförsiktig om jag säger så.

En rejäl promenad blev det i alla fall trots att jag fick hålla mig på trafikerade vägar för säkerhets skull. Nu ska ni ta begreppet ”trafikerade vägar” med en nypa salt. På småvägarna här är trafiken mycket måttlig, med alla mått mätt, så någon större risk att hamna i vägen för en bil löpte jag inte.

Gråväder

Gråväder men hyfsad utsikt ändå

Gårdagens barmark och strålande sol är som ni ser på fotona ett minne blott. Under natten som gick drog ett snöväder in igen och tillsammans med några plusgrader så är det trista gråvädret tillbaka. Vi är helt enkelt tillbaka på ruta ett med snöslask och halka – med andra ord det jag ogillar allra mest med vintern!

Men, bortsett från jägare i skogen och uselt väder så har det varit en riktigt bra dag. Lugn och skön med lagom mycket umgänge. Precis som en söndag ska vara med andra ord!

I-landsproblem

En smärre katastrof, eller något som i vart fall upplevdes som en smärre katastrof, inträffade här i huset i morse. Kaffebryggaren sa upp allt samarbete med oss. Nu var hen förvisso så generös att den ”spottade ur sig” varsin kopp kaffe åt oss innan den sa adjö för gott, vi får vara tacksamma för det. Men vi fick helt enkelt börja planera för en liten inköpsrunda under dagen. Nu hade vi inte mer bråttom än att jag hann ut i skogen en sväng. Det var ju underbart väder och det ville jag inte missa för allt i världen.

Lingonris

Frostigt lingonris i skogen – fler foton från dagen hittar du här.

Som ni vet använder jag mina skogspromenader till att rensa huvudet och fundera lite. Idag gick tankarna, inte helt oväntat, till kaffebryggaren. Nog är vi bra bortskämda som ser en trasig kaffebryggare som en smärre katastrof (lite överdrivet förvisso men vi ser det i alla fall som ett ganska stort problem)? Helt klart ett i-landsproblem. Ingen katastrof eller inte ens ett litet problem egentligen. Men ändå… Ja, jag får nog konstatera att mänskligheten är ett märkligt släkte och att jag inte skiljer mig från mängden.

Nåväl, en ny kaffebryggare blev det efter några turer runt i affärerna. Jag hade nog kunnat köpa nästan vilket billigt skräp som helst men sambon – han har krav han. Det ska vara löstagbar vattenbehållare, möjlighet att ställa styrkan på kaffet, gärna en timer – ja, listan kan göras lång. Som jag ser det så är det bara mer saker som kan gå sönder. Nu kom vi hem med något som mer liknar en rymdraket och som jag sannolikt aldrig lär mig hur den fungerar. Sambons val – inte mitt! Men, jag får nog kaffe i alla fall. Det räcker för min del 😉

Kaffebryggare

Kaffebryggare med alldeles för många inställningar – för mig 😉

Grått och regnigt

All vacker frost från förra helgen är puts väck. Lite snö ligger det kvar på sina håll men det är då inte mycket av den varan kvar heller. Det enda som är kvar av vintern är is – det är halt så det förslår. Men det hindrade mig inte från att hämta lånehunden på eftermiddagen och ta en tur.

Hund i backe

Lånehunden på promenad – som tur är finns det isfria ytor att gå på!

Numera är lånehunden återlämnad, denna gång till fots. Så nu sitter jag här och pustar ut efter en sex kilometers kvällspromenad. En inte alltför vild gissning är att jag sover gott i natt 😉

Det känns som om det är lite synd att snön och kylan försvann. Eftermiddagens promenad fick gå över leriga åkrar (och kullar som ni ser på bilden ovan). Inte så kul att klampa runt på men helt klart att fördra framför isiga vägar!

Lada

Leriga åkrar och vackra lador 😉

Hasselhängen

Hasselhängen på gång – men än är det en bit kvar till våren!

Chockerande omvårdnad

Nu får vi se om mina orkidéer vissnar och faller döda ner. I kväll har de nämligen fått lite öm omvårdnad, något de inte alls är vana vid. Risken finns med andra ord att de vissnar av ren och skär chock. Å andra sidan har de överlevt den mest fanatiska vanvård i åratal så kanske de överlever denna chock också 😉

När jag ändå var igång och pysslade om dem så passade jag på att föreviga dem. Jag tänker att om de nu blir alldeles chockskadade så har jag ju i alla fall lite minnen kvar 🙂

Det svänger…

Kyligt

Kylan – ett minne blott?

Vädrets makter gör lite som de vill, och den viljan svänger lite må jag säga. Från 15 minusgrader i söndags till fem plusgrader i dag. Nog för att 15 minusgrader är i kallaste laget för mig men hellre lite kyla och vacker, vit snö än plusgrader och ösregn vilket är vad det bjuds på just nu. Tröttsamt väder må jag säga, men å andra sidan inte mycket att göra åt. Jag får helt enkelt bara gilla läget (som alla andra med andra ord).

Men nog är väl en sån här utsikt att föredra framför ett regnigt, sörjigt och grått landskap?

Vinter i hästhagen

Vinter i hästhagen – foto från i söndags.

Just de hoppande temperaturerna känns inte så lockande just nu. Minns ni ”fibergubbarna” jag skrivit om förut, med det menar jag alltså de som jobbar med att gräva ner fiberkabel häromkring. Nu är de här i mina krokar igen (förstår inte riktigt upplägget på hur arbetet planeras men kanske jag inte måste förstå allt). Den här gången har de lyckats gräva upp runt våra vattenledningar. Ett ställe de inte alls skulle gräva på enligt den plan som presenterades för oss men de är tydligen inte sämre än att de kan ändra sig. Nu har de inte på något sätt skadat våra vattenledningar eller på annat sätt förstört något. Men, det är inte så lyckat med uppluckrad och nygrävd jord runt ledningarna när tjälen kryper nedåt i backen.

För att motverka djupfrysta vattenledningar måste vi nu ha en eller ett par vattenkranar stå och droppa. På så sätt går ju vattenpumpen med jämna mellanrum och förhindrar att vattnet i ledningarna fryser. Men vet ni vad som sitter oerhört djupt förankrat i ryggmärgen? Precis! Att slå av droppande vattenkranar. Så nu håller vi tummarna för att vana och ryggmärgsbeteende inte ska ”vinna” över förnuftet här i huset. För då får vi inte så kul resten av vintern 🙂

I väntan på maten…

I väntan på maten, som bidar sin tid i ugnen, tänker jag att det är lagom att sammanfatta helgen som gått. En helt oplanerad helg där tiden, i vanlig ordning, runnit iväg i en oanad hastighet. Om nu tiden ska gå så fort numera så får jag väl i alla fall glädjas åt att den går lika fort i veckorna!

Gårdagen tillbringades i skogen med syster yster och hunden (fler foton här), det var bara några minusgrader och stundtals kikade solen fram vilket gjorde vädret ypperligt för en långpromenad.

KyligtIdag har det varit en aning kyligare, eller ganska mycket kyligare i ärlighetens namn. När jag såg termometern i morse så tänkte jag nog vägra utevistelse alls. Men säg den som kan motstå en strålande sol! Jag är inte den personen i alla fall. Så ut kom jag både tidigt på förmiddagen medan solen var på väg upp och lite senare på eftermiddagen när solen var på väg att gå i moln. Riktigt härligt väder trots kylan!

I går när termometern började krypa nedåt rejält så rullade dimman in på allvar. Resultatet av det går att skåda i naturen idag, riktigt mycket rimfrost på alla tänkbara ställen! Så vackert – och så svårfångat! Med tiden kommer lite frostfoton på nya bloggen också.

Frostbehängd björk

Pratade lite med sonen i telefon igår också och fick en liten snabbrapport hur det gått när han fick äran (?) att delta vid det isländska statsbesöket som pågått under veckan. Sällskapet gjorde ett besök vid universitetet och några få studenter från sonens institution fick möjlighet att delta vid den aktuella föreläsningen. Rapporten löd att det var mycket speciellt, men intressant, med alla formalia som omger en sådan tillställning. Dessutom var föreläsningen intressant. Rapporten innehöll också funderingar över att kungen satt och viskade med drottningen i stället för att lyssna på föreläsningen vilket betraktades som en aning oartigt från sonens sida 😉

Förändringens vindar

Förändringens vindar har jag skrivit om förut vill jag minnas. Nu gör jag det igen. Den här gången är det lite mer praktiska skäl som ligger bakom, något konkret och inte bara ”tankeludd”.

Jag har bestämt mig för att skiljas från bloggen, till hälften i alla fall. Om man nu kan skilja sig till hälften fast just när det gäller bloggar så går det nog alldeles utmärkt. Ett annat sätt att uttrycka det på är att jag förökar bloggarna, till och med fördubblar antalet. Nu kan ju steget från en till två tyckas vara ganska litet, men dubbelt upp är det lik förbaskat.

Jag tänker helt enkelt ha två bloggar varav en, den nyaste, enbart kommer att handla om foton. Med anledning av det så har den här bloggen återgått till att vara en blogg där det kan dyka upp reklam från WordPress då jag satsar de pengarna i den nya bloggen i stället. Jag har också ändrat användarnamnet till mitt eget namn – ganska likt i och för sig – och ändrat min lilla profilbild från att vara en näsbjörn till att vara en svamp. Kan känna mig som lite av båda ibland så det kvittar på så sätt men nu när jag ändå är igång så vill jag förnya mig en aning.

Här hittar ni Bilderbloggen som den nya bloggen blev döpt till!

Denna blogg kommer att hänga med ett tag till men kanske mer för ord än för foton även om det dyker upp sådana också så klart – bara inte i samma omfattning. Så häng med och följ även den nya bloggen – i alla fall ni som gillar att titta på foton!

Hund i skogen.JPG

Foto från dagens långpromenad, fler foton på en vintrig hund hittar ni här.

Vinterfoto

Tack vare möjligheten att åka hem lite tidigare från jobbet idag fick jag möjlighet till lite vinterfoto. Beundraren jag upptäckte i skogskanten har ni redan sett på bild 😉 Om hon nu beundrade mig – hon kanske var mer förundrad över mitt märkliga beteende.

Eftermiddagen till ära har jag travat runt i en gammal hästhage (utan hästar numera) och roat mig med lite olika inställningar i kameran. Någon stor fotograf blir jag aldrig – men kul har jag 😉

Sliten

Här bodde hästarna när det begav sig. Nu är stallet, eller ladugården, sorgligt övergiven.

Staket

Staket i förfall, här stannar inga djur på rätt sida längre

Monokromt

Svartvitt fotograferande är nästan överkurs så här års – under den inte alltför färgstarka årstiden vinter

Fröställning med snö

Snömössa på – vackra fröställningar i väntan på våren

Vinter i skogen

Ett vinterland

Och slutligen några ”softade” foton som jag tycker blev riktigt bra (det finns åtskilliga att hämta som är mindre bra också – ha ha).

Det var allt dagens fotopromenad hade att bjuda på – tillsammans med fotona på det nyfikna rådjuret som jag la ut i förra inlägget då 😉

En känsla av att vara betraktad

Idag hann jag fånga ljuset, möjligheten att gå hem tidigare från jobbet uppenbarade sig och grabbade tag i den stenhårt. Solen strålade under resan hem men den hann tyvärr gömma sig i molnen innan jag hann ut. Men det spelade ingen större roll, det blev en härlig promenad ändå!

Jag har bestämt mig för att lära mig mer om fotografering och en bra start är väl kanske att börja med att lära mig inställningarna på den kamera jag har. Sagt och gjort gav jag mig ut och provade, fotade, fixade inställningar och begrundade. Plötsligt kände jag mig betraktad, någon studerade mig noga – och här ser ni vem 😉

Rådjur

Betraktaren visade sig vara ett rådjur

Rådjur i skogen

En aning fundersam över vad jag håller på med som det ser ut

Rådjur - hungrig

Men, bryr sig egentligen inte så mycket

Rådjur på väg

En sista blick till hej då innan hon gav sig iväg in i skogen igen – i sakta mak, inte så rädd för mänsklig närvaro den inte 😉