Flyttröra & nyfikenhet

För ovanlighetens skull är jag lite fysiskt trött efter jobbet. Normalt sett är det knoppen som är slut inte kroppen. Men nu är jag mitt i en flyttkarusell vilket gör att kroppen också får vara med och jobba en del. Eftersom jag bara ska flytta en liten, liten bit – till kontoret tvärs över korridoren faktiskt – så har jag tyckt att det där med flyttkartonger är en onödig sak. Men många turer blev det innan jag fått över allt. När jag ändå var igång så passade jag också på att rensa ur lite. En kan ju undra om jag någonsin kommer att läsa sådant jag skrev ut – för att läsa – 2010? Sannolikheten för det är ganska liten 😉

Nåja, nu är det utrensat och det mesta är klart. Nu inväntar jag bara att flyttfirman kommer och lyfter in mitt skrivbord vilket bör ske på måndag morgon. Där gick gränsen för vad jag gav mig på för egen maskin, särskilt som jag envisas med att ha ett gigantiskt stort höj- och sänkbart skrivbord som väger sina modiga kilon.

Nyfikenheten kommer sig dock inte av något spännande jag hittade bortglömt i någon skrivbordslåda. Nej, den är det sonen som väckt. Han har minsann skaffat sig en flickvän och jag blir ju så nyfiken så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet, så ska en inte vara. Men nu är det en gång sån jag är 😉 Det jag listat ut så här långt är att hon också studerar och är minst lika intresserad som sonen av historia vilket bådar gott. Hon, liksom sonen, gillar att resa. Hon har hund (plus i kanten där). Och ja, det är väl ungefär allt. Så här sitter jag, nyfiken som få… och det lär jag få vara ett tag till!

Blötsnön från igår är ett minne blott. All den härliga sörjan har frusit till riktigt mysig is… Just nu har vi sju minusgrader och nedräkning pågår. Något hopp om islossning under det närmaste dygnet finns inte med andra ord. Men som alltid med vädret så får en finna sig i vad en får!

Is på kvist

Is kan vara vackert också. Foto från förra helgens snöväder.