Mätta och belåtna

Orangegrön ranunkelSå är vi hemma igen, mätta och mycket belåtna. En god påsklunch, som drog ut på tiden och nästan blev påskmiddag innan det var klart, är avnjuten i trevligt sällskap. Visst manfall fick vi dras med, många av ungdomarna hade annat för sig än att umgås med oss och det är ju precis som det ska vara kan jag tycka. Sambons släkt är så pass stor så det manfallet märktes egentligen inte av så mycket, vi var tillräckligt många ändå.

Resterande del av kvällen kommer med största sannolikhet att tillbringas i soffhörnet, det är ungefär vad jag orkar med efter en släktträff av detta slag. Nu ska jag kanske inte skylla riktigt all trötthet på släkten, all mat jag petat i mig gör nog sitt till den också. Men nog är det som man brukar säga; släkten är värst 😉

Annonser

Glad påsk!

Den lugna och avkopplande friden från igår är ett minne blott. Här pågår förberedelserna för den årliga påsklunchen av knytkalasmodell för fullt. I år går den av stapeln i granngården så vi behöver inte förflytta oss alltför långt och som vanligt är det den som bor närmast som får ansvaret för att det finns nykokt potatis på bordet. Närmast boende, det är vi det.

Med de flesta rätterna vi ansvarar för färdigställda och potatisen redo för att ställas på spisen så passar jag på att smita in här och önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!

Påskbukett

Glad påsk-buketten

En lång långfredag

ÄggEn lång långfredag har passerat, inte lång som i tråkig utan lång som i långsam. En lugn dag som passerat i långsamt tempo – jag tror det kallas för avkoppling. Lite ovanligt och ovant, men inte alls oävet. Det är inte så ofta som tillfället till sådana dagar uppenbarar sig så det är bäst att ta chansen när de kommer.

Påskhelgens äggätande inleddes lite i förtid (för oss och chokladäggen oräknade) då ingen av oss kände för att slava vid spisen någon längre stund. En enkel, men god, omelett är vad som bjöds till kvällsmat. Ingen av oss ville väl störa den nästan magiska stämning av avkoppling vi byggt upp med att sätta igång med några större matlagningsprojekt. Denna dag blev precis som en långfredag ska vara. Lång, långsam och med eftertanke.

Långfredag – tid för eftertanke

Långfredagen känns som ett alldeles utmärkt tillfälle för lite eftertanke, vilket kanske också är meningen med dagen även ur ett religiöst perspektiv. Nu är jag inte särskilt religiös av mig, inte alls faktiskt, men det hindrar inte att jag tycker att dagen passar bra för lite kontemplerande. Bästa tankeverksamheten uppnås genom en promenad i frisk luft och gärna lite solsken och det har långfredagen bjudit på så här långt.

Även om jag inte precis löst livets gåtor under promenerandet så har jag ändå njutit i fulla drag och det får vara gott nog för denna gång. Att bara vandra runt och låta tankarna vandra sina egna vägar är en lisa för själen och egentligen behöver jag inte uppnå mer än så för att vara fullständigt nöjd med livet som jag lever det just nu!

Vintervy

Lite klarhet i gåtan

AborreNu har vi fått lite klarhet i gåtan varifrån sambons smärtor kommer ifrån. Inget som ger svar på allt men i alla fall en liten bit på vägen. Några svar är bättre än inga svar och det får vi nöja oss med just nu. Vid återbesöket nu i veckan fick sambon veta att de opererat bort några ”utväxter” som bildats mellan muskellagren runt axeln. ”Utväxterna” var formade som ryggfenan på en abborre ungefär och krokade därför i både muskler och nerver vid vissa rörelser. Så nu vet vi vad som gjort så ont!

Att det gjort mindre ont efter operationen visste vi ju redan men varför hade vi ingen aning om. Om vi får tro läkaren så ska det alltså vara åtgärdat nu men en ganska lång tids rehabilitering väntar. Sen så ska gubben vara som ny 😉

En tapper vårhjälte trots en isande kall vår

Tussilago 2018I dag hittade jag den första tappra vårhjälten, en modig tussilago som kämpat sig upp trots en isande kall vår. Runt omkring ligger snön djup fortfarande och nätterna bjuder på tvåsiffriga minusgrader och ändå vågar den lille kraken sticka upp näsan. Det kallar jag mod!

Jag, som längtar oerhört efter våren, upplever att den är kraftigt försenad i år. Möjligen är den upplevelsen en aning fel kan jag konstatera när jag konsulterar minnesbanken (det vill säga bloggen). Förra året hittade jag den första tussilagon bara elva dagar tidigare än nu. Kanske det är längtan efter våren som lurar mig att tro att den dröjer mycket mer än vanligt!

Blåkulla får vänta

Någon tur till Blåkulla blev det inte denna skärtorsdag, det får helt enkelt vänta till nästa år eller möjligen något annat år. Det där med att flyga på en kvast är inte riktigt min grej, särskilt inte när det är så kallt som det är i år. Så jag valde helt enkelt bort den lilla trippen av bekvämlighetsskäl.

I stället har jag förberett mig för rastande ”kollegor” i form av påskkärringar i miniatyr. Den vackra och färgglada skål jag fick som tack för kattvaktandet har fyllts med minst lika färgglatt godis att fylla småkärringarnas kaffepannor med. En syssla så god som någon att ägna påskledigheten åt 😉

Skärtorsdag i kyla och solsken

Påskledigheten inleddes med en kall, disig och frostig skärtorsdag. Först nu, mitt på dagen, har solen lyckats jaga bort dis och dimma. En härlig förmiddagspromenad har jag hunnit med så här långt. Vädret blev vackrare och vackrare ju längre jag gick. Hade jag fortsatt gå kanske det blivit rena vårvädret?

Nu stundar påskledigheten!

Påskledighet i dagarna fem står på agendan för min närmaste framtid. Bara tanken på fem lediga dagar får mig att le lite extra stort idag, nästan så jag strålar i kapp med solen! Ledigheten firades in med en vacker påskbukett och, så klart, ”lite” påskgodis. Med det gjort känner jag mig redo att inleda en välbehövlig och efterlängtad ledighet 😉

Ute på hal is…

Söndagen bjöd på ljuvligt vårväder och vi gav oss som bekant i väg till Gysinge för lite påfyllning av naturupplevelser och givetvis lite fotograferande. När vi rundade ett hus så tittade vi på varandra och funderade lite om vi verkligen brukade gå på just den sidan av huset. Det brukar vi inte, där går älven. Vi var med andra ord ute på lite hal is. I sig är ju det inget problem om det inte vore för att en inte vet om en går på land eller på vattnet.

Det lilla problemet var vi inte ensamma om som ni ser här nedan. Hade isen rämnat under den fotografen hade han blivit ganska blöt 😉

Fotograf vid Sevedskvarn beskuren

Fler foton från söndagen hittar ni på Bilderbloggen.