Säsongsbetonad reslust

Vad gjorde jag just denna dag för ett år sedan då? Jo, jag satt och planerade en semesterresa till Öland minsann. Ironiskt nog hade vi bara varit hemma ett par veckor efter den Mexikoresa vi gav oss iväg på i slutet på januari men reslusten var uppenbarligen inte botad. Under veckan som gått har många resebyråers hemsidor besökts här hemma på kvällarna. Längtan efter sol, värme och nya upplevelser är stor. Det är alldeles tydligt att jag lider av något som skulle kunna kallas för säsongsbetonad reslust 😉

Det handlar nog om att jag vid den här tiden på året blivit rejält trött på vintern. Jag pallrar mig igenom mörkret under senhösten och tidiga vintern utan något större flyktbehov. Men så här års, när solen börjar titta fram igen, då kryper reslusten fram.

Nu får jag nog hålla mig på hemmaplan i år, av flera anledningar. Sambons krämpor är en anledning men jag börjar också bli lite sugen på en lång, sammanhängande sommarsemester också. En sån var det rysligt länge sedan jag hade. Med handen på hjärtat har jag nog aldrig tagit ut mer än fyra veckor i följd. Det kanske är dags att bryta det mönstret?

Mandelblom
Härligt sommarfoto från just den Ölandsresa som planerades för precis ett år sedan!
Annonser

Vinter på riktigt

Här har det blivit vinter på riktigt, dessvärre får jag nog säga – jag som längtar något så oerhört efter lite vår. De senaste veckorna har vi näst intill hela tiden haft tvåsiffriga minusgrader och de dagar då termometern krupit upp till den ensiffriga varianten så snöar det. Det verkar sannerligen inte finnas någon ände på vintervädret.

Det är inte utan att jag ägnar en hel del tid åt att drömma mig bort på resebyråernas hemsidor. Just nu törs vi nog inte boka någon resa med tanke på sambons krämpor men drömma kan jag ju alltid göra. Förr eller senare dyker provsvaren upp och när vi vet mer så blir det också lättare att planera! Till dess får jag helt enkelt nöja mig med vintern som – fast det känns hårt att erkänna det – kan vara ganska vacker när den är på det humöret!

Frost mot blå himmel
Minnen från en frostig januaridag!

Periodare

Att vara en periodare låtar kanske inte så positivt och faktum är att det inte är det heller. Nu relaterar säkert många till alkoholkonsumtion men det är inte den jag avser här, på den fronten är jag mycket måttlig oavsett period. I stället är jag periodare på huvudvärksfronten. Som jag skrev igår så är det en galet intensiv period på jobbet och sådana perioder hänger ofta samman med huvudvärksperioderna. Det är en himla tur att jag vet att det ger med sig efter ett tag annars skulle det nog kännas lite tungt.

Det är tur det finns enkla utvägar att ta till när huvudvärken är som värst, även om de kanske inte är de mest hälsosamma!

Ipren
Räddaren i nöden!

Men nu ska jag ta mitt tjuriga huvud och krypa till sängs. En god natts sömn kanske kan råda bot på den värsta värken. Som min son tröstande sa en gång när vi var på en bedrövlig semesterresa – ”i morgon är det en ny underbar dag” 🙂 (vilket kanske inte var vad jag ville höra just då även om tanken var god).

Galet intensivt…

Just nu är mitt jobb galet intensivt. Vi har ju perioder som är värre än andra på mitt jobb, då gäller det att komma ihåg att det kommer bättre tider vilket inte alltid är det lättaste. Just nu pågår bokslutsarbetet för fullt samtidigt som målarbete och budgetarbetet inför 2019 ska sjösättas. Lägg till att det är valår i år också så förstår ni säkert att de politiska svängningarna är många och snabba, inte alltid så lätt att hänga med. Sen ska ni inte tro, om ni nu gjorde det men jag vet ju att ni är alldeles för kloka för att tro något sånt, att vardagen försvinner bara för att allt det andra ska göras. Det gör den ju inte. Dagarna blir med andra ord långa med massor med ”övertid”.

Men, sånt är livet i min bransch (och i många andra branscher så klart). Jag tröstar mig med att jag får massor med tid att ta ut i ledighet när tillfälle ges. Just nu känns det som om det tillfället är långt borta men jag vet ju att det i allmänhet ordnar sig med det också förr eller senare. Men det är inte utan att jag leker med tanken på att jag, när tillfället behagar dyka upp, ska ge mig iväg någonstans långt bort där mobiltäckningen är usel. Då ska jag väl ändå få vara i fred en stund 😉

Segel
Med vind i seglen och förmodligen ingen mobiltäckning – det skulle uppskattas nu 😉 Foto från vår Mexikoresa i januari förra året. Där var det garanterat snöfritt dessutom!

Söndag, sambo & Hortensia

En lugn söndag står på agendan, lugn förutom en promenad i sällskap med syster och hennes hund. De har så förbaskat bråttom när de går de där två så jag har fullt sjå att hänga med. I dag lämnade jag till och med kameran hemma, jag kommer alltid så mycket på efterkälken när jag försöker fota så det har jag gett upp 🙂 Samtidigt är det skönt att faktiskt få upp lite tempo och röra ordentligt på sig så jag ska inte klaga alltför mycket. Som den kontorsråtta jag är till vardags så behöver jag verkligen få lite pulspåslag med jämna mellanrum.

Här hemma har nog operationen ”kommit ikapp” sambon. Han har ju varit oförskämt pigg med tanke på att han genomgått både sövning och ingrepp. Någon direkt smärta har han fortfarande inte men rejält trött har han blivit. Vi funderar ju en del över att han varit så otroligt pigg efter operationen och jag kan inte låta bli att undra om det har att göra med den lokala antibiotikabehandlingen de gav honom att göra. De misstänker ju att det finns någon typ av elak bacill som gömmer sig i axeln och det gamla operationsärret han har, kanske bacillen har fått lite på pälsen nu av antibiotikasprutorna som gavs direkt ”på plats”. De korrigerade också något med en nerv som sannolikt var det som gav honom rejäla smärtor innan operationen, något de uppenbarligen lyckades med eftersom smärtorna nu är mindre än innan. Tröttheten kommer sig nog av att han, som skrivet, varit väldigt pigg och därmed inte alls sovit mycket sen han kom hem. Sånt brukar straffa sig med tiden 🙂

Eftersom kameran inte kom med ut i skogen idag har jag i stället roat mig med att föreviga en Hortensia jag har här hemma. En Hortensia som, hör och häpna, överlevt i min ömma omvårdnad i flera veckor nu. Nu tror jag inte jag ska ha några större förhoppningar över att den ska överleva särskilt länge till, sådant brukar jag vara riktigt bra på att åtgärda 😉

Hortensia
En Hortensia med gott tålamod
Hortensia2
Samma Hortensia i lite annat ljus och i ett annat stadie av blomningen

Promenad & Kalas

Ännu en dag har runnit iväg, tiden rusar iväg i en oanad hastighet i vanlig ordning. Efter en lugn förmiddagspromenad (foton från promenaden ser du här) gav vi oss iväg för lite födelsedagsfika. Sambons systerson har uppnått den aktningsvärda åldern av 30 år vilket säger en del om vår egen ålder! Nu blev vi inte så långrandiga på den tillställningen, födelsedagsbarnet blev dagen till ära kidnappad av sina kamrater och gav sig iväg på andra äventyr 😉

Någon riktig plan att åka iväg och fira någons födelsedag den här helgen har vi egentligen inte haft. Med tanke på att sambon opererade axeln i torsdags så kändes det högst osannolikt att han skulle vara i form för något sådant redan idag. Ryktet sa att han skulle ha ganska rejält ont efter operationen. Nu, lite i efterhand, kan vi konstatera att det ryktet inte var helt sant. Orörlig, stel och klen är han men Han har faktiskt inte haft speciellt ont alls, snarare mindre ont än innan operationen vilket i och för sig kan ses som ett gott tecken.

På nyponbusken

Fotot här ovanför kommer från förmiddagens promenad. Vad det är jag fotat har jag egentligen ingen aning om men, eftersom jag fotat en nyponbuske, gissar jag att något gick rejält fel i nypontillverkningen 🙂

Som jag nämnt förut så börjar jag bli rejält trött på vintern, längtan efter vår och vackra blommor pockar på! Men någon ljusning på den fronten kan jag inte riktigt se ännu!

Vy

Check på den!

Så där, sambons operation avklarad. Check på den. Än så länge har jag inte fått mycket klarhet i vad som gjorts, han är inte riktigt på banan om jag säger så. Morfinångorna har inte riktigt lämnat hjärnan än. Men, så mycket har jag förstått att de åtgärdade något i axeln som nu behöver tid att läka. Återbesök för detta först i maj.

Sen återstår att se vad provsvaren visar. Det får vi nog veta i sinom tid skulle jag tro. Själv har jag umgåtts med sonen under dagen. Märkligt nog umgås vi nästan mindre nu än när han bodde på Gotland. Sen kan det diskuteras vad som är att umgås – det är tentainlämning i morgon så han var inte så väldigt kommunikativ idag 😉

Lite nytta gjorde jag trots allt. Jag ledsnade på att vänta på kaffet hemma hos sonen, maken till slö kaffebryggare har jag då knappt stött på. Så jag gav mig iväg ut en sväng för att investera i något som i vart fall brygger kaffet på rimlig tid. Nu blev det dock inte en sådan modell som på bilden (det är våran nya som vi fick kasta oss iväg för att köpa när den gamla lämnade in) utan en billigare variant. Men den var snabb och kaffet blev gott – vad mer kan en begära?

Kaffebryggare
Sonen fick en billigare modell än denna men den gjorde i alla fall det den skulle vilket får vara gott nog.