Vintern har slagit klorna i oss

Här har vintern slagit klorna i oss rejält. Nu beror så klart allt på vad en jämför med. Men för att vara här, på mina breddgrader, så är det ovanligt mycket vinter. Så mycket att jag faktiskt tycker att det räcker nu, längtan efter vår och värme börjar bli näst intill olidlig. Men som vanligt är det bara att finna sig i vädrets nycker och göra det bästa av situationen.

En sån sak är att låna hundskrutten och ge sig ut i skog och mark. Nu blir de promenaderna inte fullt så avkopplande och fulla av ”mindfulness” som mina vanliga men motion är inte att förakta det heller har jag hört 😉

Annars ser jag mest fram mot en lugn och behaglig fortsättning på helgen. Veckan har varit hektisk och jag har varit helt slut. Att ens tänka tanken att skriva här – eller för all del att ge mig ut med kameran – har varit oöverstigligt. Det är tur det blir lite helg så hastigheten på livet får en chans att sakta ner en aning 🙂

Annonser

Snöväder

Gav mig iväg hemifrån på förmiddagen, strålande solsken över de vita nejderna här omkring. Tanken var en lång promenad i skogen med massor med fotostopp i sällskap av syster yster med tillhörande hund. Och jo då, en lång promenad blev det. Så långt gick allt enligt planen. Men det där med många fotostopp… nja, där brast det en aning.

Inte för att det inte fanns något att fota, det hade jag nog (kanske) kunnat hitta. Däremot är jag, trots tankar på utbyte, fortfarande lite rädd om min kamera. Fukt är något den inte gillar i någon större utsträckning och – här kommer en kuggfråga – vad blir snö när den ramlar ner på något som är varmare? Precis… fukt!

Så här såg min värld ut idag, i alla fall stundtals.

Men inte stör såna bagateller en vinterälskande hund inte! Hur nöjd och glad som helst – kanske till och med både nöjdare och gladare än en vanlig sommardag (då får hon ju inte springa lös i skogarna heller).

Grått och regnigt

All vacker frost från förra helgen är puts väck. Lite snö ligger det kvar på sina håll men det är då inte mycket av den varan kvar heller. Det enda som är kvar av vintern är is – det är halt så det förslår. Men det hindrade mig inte från att hämta lånehunden på eftermiddagen och ta en tur.

Hund i backe
Lånehunden på promenad – som tur är finns det isfria ytor att gå på!

Numera är lånehunden återlämnad, denna gång till fots. Så nu sitter jag här och pustar ut efter en sex kilometers kvällspromenad. En inte alltför vild gissning är att jag sover gott i natt 😉

Det känns som om det är lite synd att snön och kylan försvann. Eftermiddagens promenad fick gå över leriga åkrar (och kullar som ni ser på bilden ovan). Inte så kul att klampa runt på men helt klart att fördra framför isiga vägar!

Lada
Leriga åkrar och vackra lador 😉
Hasselhängen
Hasselhängen på gång – men än är det en bit kvar till våren!

En känsla av att vara betraktad

Idag hann jag fånga ljuset, möjligheten att gå hem tidigare från jobbet uppenbarade sig och grabbade tag i den stenhårt. Solen strålade under resan hem men den hann tyvärr gömma sig i molnen innan jag hann ut. Men det spelade ingen större roll, det blev en härlig promenad ändå!

Jag har bestämt mig för att lära mig mer om fotografering och en bra start är väl kanske att börja med att lära mig inställningarna på den kamera jag har. Sagt och gjort gav jag mig ut och provade, fotade, fixade inställningar och begrundade. Plötsligt kände jag mig betraktad, någon studerade mig noga – och här ser ni vem 😉

Rådjur
Betraktaren visade sig vara ett rådjur
Rådjur i skogen
En aning fundersam över vad jag håller på med som det ser ut
Rådjur - hungrig
Men, bryr sig egentligen inte så mycket
Rådjur på väg
En sista blick till hej då innan hon gav sig iväg in i skogen igen – i sakta mak, inte så rädd för mänsklig närvaro den inte 😉

En fruktansvärd syn som satt sig fast…

Till dig som är lite känslig vill jag säga; Sluta läs här. Det jag tänker skriva om är inte så trevligt, precis som rubriken antyder handlar det om en fruktansvärd syn som satt sig fast…

I morse åkte jag till jobbet i vanlig ordning. Strax framför mig låg en lite större bil, inget konstigt med det. Föraren körde som folk gör mest, inget uppseendeväckande och inte särskilt hög fart. Plötsligt gör han en hastig gir och därefter bromsar han in. I mörkret hade jag svårt att se vad som skett så jag rullade sakta fram mot bilen som stannat.

Då såg jag det. Rådjuret. Påkört av bilen framför. Rejält skadat, förmodligen med bruten rygg, försökte hon dra sig fram med hjälp av frambenen. Paniskt skrikande. En syn som jag inte kommer att glömma i första taget. Skräcken och paniken i hennes ögon. Då var det nära att jag, som aldrig någonsin avsiktligt skadat ett djur, slet fram morakniven som alltid förvaras i botten av handskfacket i bilen* och gick ut för att förkorta det arma djurets lidande.

Mannen i bilen framför hade dock redan ringt efter en jägare. Han gick också fram rådjuret och märkligt nog tycktes han ha en lugnande effekt på henne – om det nu inte var så att hon helt enkelt blev stel av skräck.

Med en otäckt tung klump i magen åkte jag vidare mot jobbet. Den synen kommer att förfölja mig under en lång tid framöver…

Rådjur
Foto från förra vintern.

* Min sambo envisas med att det i botten på handskfacket i varje bil ska ligga en morakniv. Det är inte för att han är rädd för att någon av oss ska bli överfallen utan för att om olyckan är framme och bilen hamnar upp och ner så ska en kunna skära sig loss från bilbältet. Just det är också anledningen till att kniven ska ligga längst ner, i botten, av handskfacket. Då hamnar den högst upp om bilen ligger upp och ner. Förmodligen en klok tanke men jag är inte alldeles övertygad om att jag skulle komma ihåg kniven om jag hängde där upp och ner…

Det tar på att vara ilsk

Nu ser jag fram mot lite ledighet, elva dagars ledighet närmare bestämt. Känns gott för jag är ganska trött och sliten. Det tar på att vara ilsken över sina tillkortakommanden 🙂 Jag sov som en kratta i natt (om nu krattor sover dåligt) och drömde galna drömmar, förmodligen framkallade av den osedvanligt stora känsla av irritation som gårdagen medförde. Men, som några av er förutspådde igår, så har den värsta känslan av irritation lagt sig vid det här laget. Livet går faktiskt vidare fast jag inte fick som jag ville 🙂

Lånade med mig fina hunden hem i eftermiddags igen så idag har det blivit lite extra motion trots slaskvädret. Det känns faktiskt riktigt gott att ha rört lite på sig vilket jag gör alldeles för lite nu för tiden. När jag lånar hunden så är jag ju så illa tvungen att ge mig ut oavsett väder. Annars drar jag mig gärna från att ge mig iväg ut när vädret är som nu, slaskigt och trist. Men nu är hon återlämnad till sin älskade matte och jag tror jag ska inta soffhörnet och vila upp mig lite inför den stundande ledigheten 😉

Foto från den 30 november när fina hunden var på besök förra gången!

Lite sällskap i plockandet

Vi fick lite sällskap i plockandet idag. Jag åkte och hämtade systers hund igen, hon kan behöva lite nya utmaningar och nu när sonen är hemma – som hon knappt träffat – så blir det ju lite nyheter att hantera. Vad händer? Jo hon blir störtförälskad i honom – så klart 😉

Förälskad hund
Hålla handen 😉

Han har någon magisk förmåga med djuren den unge mannen. Hästar, hundar, katter – vilka djur som helst – alla bara älskar honom. Han är ingen stor djurälskare som vill ha egna djur eller så, han gillar dem men helst ska det vara andras djur. Och ändå… det liksom bara händer. Djuren blir kära.

Jag glömmer aldrig när jag passade en kompis hästar en sommar och vi åkte dit för att se till dem i hagen. När vi går där i godan ro hör jag plötsligt ett kvävt ”mamma” från sonen och tittar dit. Då har en häst, modell större, bestämt sig för att hon gillade sonen och gick med huvudet tätt tryckt mot hans rygg. Sonen var lite blek om nosen vill jag lova – någon direkt vana av närkontakt med så stora djur hade han inte 😉

En tur ut i skogen mellan skurarna har jag också hunnit med. Behövde lite mossa till adventsljusstaken (jo Anki, jag menar mossa inte fönsterlav 😉 ). Nu var det inte brännmossa jag plockade annat än på bild, mossan till ljusstaken var en annan (och nej, jag har ingen aning om vilken sort det är, förmodligen mer än en sort dessutom). Nu kom den batteridrivna ljusslingan till nytta också så vi kan njuta av adventsljusstaken utan att tända det första ljuset i förtid 😉

Advenstljusstake med mossa
Adventsljusstake med ljusslinga 😉