Vädret bättrade på sig

Vädret bättrade på sig till slut och jag kom ut i skog och mark en stund trots allt. Rejält blött var det överallt men vad är väl ett par blöta fötter när man skådar en skönhet som denna nere i dikets långa, blöta gräs?

Någon ro att leta efter vilken typ av fjäril det är jag fotat har jag inte i kväll. Jag förlitar mig därmed helt på mina goda bloggvänners kunskap i insekternas värld 😉

Skydd undan regnet

Det är inte bara jag som håller mig under tak när regnet strilar ner utanför. Vår vän döva katten besöker fortfarande vår inglasade altan när lusten faller på, och det gör den en regnig dag som denna.

I somras bestämde hon sig för att hon skulle flytta in hos oss men när hon upptäckte att vi inte riktigt var med på de noterna surade hon till en aning. Besöken har inte varit lika vanligt förekommande efter det. Men tydligen går tjurigheten över när det regnar tillräckligt mycket för nu sover hon så gott i en av altanstolarna igen 😉

Döva katten
Sover gott och tryggt i vår glasbur – ett utmärkt sätt att slippa obehagliga överraskningar.

17 lediga dagar

Nu ligger 17 lediga dagar framför mig och jag klagar inte alls. De sista veckorna på jobbet har varit riktigt hektiska så det känns som att få rå mig själv en stund är välbehövligt. Vi har absolut ingenting inplanerat utöver att vi reser till Gotland tidigt på måndag morgon. Just nu har vi inte ens en hemresa att passa 😉

Sommarblomma
Sommarblommor på altanen

Nu när mina kollegor börjar återvända från sina semestrar så fick jag också möjligheten att gå hem mitt på dagen idag. En extra ledig stund som jag använt till att sitta på min nya altan och njuta lite av livet. Ett bra sätt att snabbt komma i semesterstämning igen!

Jag behövde inte ens känna mig ensam där ute på altanen. Sällskap fick jag av en vårtbitare som tyckte att det där med altanhäng var en alldeles lysande idé 😉

Vårtbitare
Vårtbitare på besök!

Pustar ut lite…

Här sitter jag vid datorn och pustar ut en aning. I kväll blev det motionspromenad med syster yster och yrvädret till hund som hon har. De promenaderna är liksom i ett annat tempo än när jag skrotar runt med min kamera…

Jag får inse att de här raska promenaderna sannolikt gör mig gott och dessutom att mina fotopromenader är usla som motion. Å andra sidan är de bra för själen och det är gott nog 😉

Till saken hör också att syster yster fått för sig (kanske med all rätt) att hon sett spår av björn i skogen där vi brukar gå – så det går lite extra fort ibland 😉

Orsa Rovdjurspark – En månad senare

Exakt en månad efter vårt besök i Orsa Rovdjurspark kan en läsa om den hemska olyckan där en ung djurskötare fick sätta livet till när en av björnarna tog sig in i det hägn han befann sig. Vad jag förstår befann sig även en familj (besökare) i hägnet. De hade tur och klarade sig ut ur hägnet utan, vad jag kan läsa mig till, större skador.

Björnen som skadade djurskötaren avlivades vad jag förstår. En minst sagt tragisk händelse som känns lite extra nära när vi nästan nyss var där.

Mina tankar om djurparker i allmänhet och Orsa Rovdjurspark i synnerhet kan ni läsa mer om i inlägget jag skrev för en månad sedan.

En tur till Dalälven – Sandsnäs

Tog mig lite ledigt i kväll och for iväg på en liten tur till Dalälven och Sandsnäs (som ligger på Ön vid Hedesunda) tillsammans med syster yster. En god middag vid Dalälvens strand, trevligt småprat och lite avslutande fotografering är en sommarkväll i min smak!

Här kommer några av kvällens foton! För ovanlighetens skull delar jag upp dem i delar för att undvika mina sedvanliga mastodontinlägg 😉 Klicka på något av fotona för att se dem i större storlek!

Orsa Rovdjurspark

Nu är vi i tryggt förvar på hemmaplan igen, skönt på sitt sätt. Ordspråket ”borta bra men hemma bäst” blir ganska sant när man varit borta några dagar. Här kommer en liten fortsättning från gårdagens bravader.

Jag är ingen fan av djurparker eller att hålla vilda djur i fångenskap om det inte är för att säkra fortlevnaden av rasen men idag gjordes i alla fall ett besök i Orsa Rovdjurspark. Om jag nu ska se dessa rovdjur så känns det ändå tryggt att ha ett rejält staket mellan dem och mig. Sen kan jag ändå inte låta bli att notera beteenden hos djuren som sannolikt beror av leda, tristess och – trots de stora utrymmena i parken – begränsat rörelseområde. Men, på det stora hela såg det ändå ut som om de flesta djuren hade riktigt bra med yta att röra sig på jag får väl nöja mig med det just nu.

Motion får en i alla fall av att gå i backarna där. Jag hade faktiskt förväntat mig lite träningsvärk i ben och rumpa men den har uteblivit. Kanske benen är i bättre skick än jag trodde 😉

Björnar är väl kanske det djurslag som parken satsat mest på, så många hägn innehöll just björnar. Oftast lite svårfotat med rejäla staket mellan björnarna och oss (tack för det i och för sig) och det är inte så kul att få med en massa staket på fotona. Jag har dock gjort mitt bästa och några foton fick jag med på björnarna i parken.

Just de här björnarna är nog ”ungbjörnar” och som det såg ut är det dags att snart skilja dem från varandra. Björnen är ju normalt sett ett ensamlevande djur och de här små ungdomarna verkar komma upp i åldern då man inte riktigt drar jämnt längre.

Några kattdjur fanns där också, här kommer några foton på Sibirisk tiger och Persisk leopard. Samtliga fotade genom glasruta med kvalitet därefter.

Sist men inte minst såg vi vargflocken, en stillsam samling vargar som inledningsvis låg och solade sig i skogskanten. Vi kom precis när det serverades mat och en sak är då säker, särskilt svältfödda är de inte. Lugn och stillsamt valde man ut de bitar som föreföll smakligast och om bitarna inte föll dem på läppen så tittade de bedjande på tösen som delade ut dem – kan man få en bättre bit?

Efter turen i parken (med lite trötta ben) for vi hem till goda vänner i Färnäs för en stärkande kopp kaffe. Sen väntade hotellsängen på två uttröttade turister!

En alldeles vanlig söndag

En alldeles vanlig, lugn och ganska skön söndag har snart passerat. Allt har gått i en lugn takt, så även min dagliga promenad. Farten blir ju inte så hög när man hittar kul saker att fotografera mest hela tiden. Någon direkt motion kan jag med andra ord inte påstå att jag får 😉

Krollilja

I dikeskanten här i närheten har det i många år vuxit en vacker Krollilja. Jag har inte skänkt den särskilt många tankar men efter Ibod11’s inlägg med foton på just Krolliljan fick jag lust att gå och kika om den stod kvar. Det gjorde den och vacker som en dag är den 😉

Sen återstår det att se hur länge den får stå kvar. Kanske det rent av blir en utökning i min egen trädgård?

Kärt barn har många namn

Brudfackla, Duntrav, Kropp, Mjölkört, Praktduna, Rallarros, Rävrumpa, Rävsvans, Skogsbloss, Mjölke. Kärt barn har många namn. Här går växten vanligtvis under namnet Mjölkört eller Rallarros även om t.ex. min käre far kallade den Rävsvans.

Vilket som är det mest ”rätta” namnet har jag ingen aning om men när jag googlar så verkar namnet Mjölke vara det mest gångbara på sidor om växter. Inte för att jag tänker ändra mig för den skull, för mig är den Mjölkört eller Rävsvans, för grannen är den Rallarros. Alldeles oavsett så är den vacker och pryder sin plats i dikeskanterna!

Men naturen är inte alltid bara skönhet och vackra ting, det gömmer sig en verklighet där ute också. Att äta eller att ätas…

Den enes död är den andres bröd

Att äta eller att ätas, det är det naturliga i naturen alldeles oavsett vad vi människor tycker och tänker om det. Såg de här små liven på vägen under min promenad. Två myror som tappert kämpade för att bära hem sitt byte, en vitgräsfjäril. Inget ska förfaras i naturen.

Med det tackar jag för mig för denna kväll. Nu ska jag ta fram en väska och packa ihop lite smått och gott, i morgon vankas det lite utflykt igen.

Gysinge Järnvägsbroar

Efter en förmiddag med trädgårdsarbete tog jag mig friheten att släpa iväg systra min på en utflykt. Hon är aldrig omöjlig när det kommer till utflyktande 😉 Idag gav vi oss iväg en bit norrut och gick över järnvägsbroarna i Gysinge. Kanske lite väl blåsigt väder men precis lagom temperatur för en lite stillsam promenad.

Ganska snart kände vi oss lite uttittade och se där vem som nyfiket kikar fram bakom en trädstam!

Ekorre
Ekorr’n satt i tallen och bevakade oss noggrant!

Efter en relativt kort bits vandring kom vi fram till broarna. Ett antal gamla järnvägsbroar över Dalälven som Riksantikvarieämbetet tillsammans med Fortifikationsverket och ett antal Länsstyrelser bestämt ska bevaras för framtiden. Inte mig emot, de är vackra och utgör en härlig vandringsled av det mer lokala slaget.

Utsikten från broarna går inte av för hackor den heller. Lite svårfångat när solen skiner som starkast men jag tror ni kan skapa er en idé om hur vackert det kan vara!

Mellan broarna finns också en hel del att beskåda eller beundra vilket en nu vill. På vissa håll kan man ta sig ner till älvkanten även om det kräver visst mod ibland att kasta sig nerför den branta järnvägsbanken. Älvängarna är också ofta inhägnande då de betas av både kor och får men det finns övergångar på sina håll för den som vågar sig in i kohagen.

I dag var jag lite modig, mest på grund av att jag inte kunde se några kossor trots noggrant beskådande av markerna. Hade jag sett kossorna hade jag sannerligen inte vågat mig ut på älvängarna. Uppvuxen på en bondgård och livrädd för kor, man formas olika av sin uppfostran 😉

På älvängarna kan en bland annat beundra bäverns framfart längs älvkanterna.

Där kan man också komma ner till älvens kant för att föreviga näckrosor och annat som blommar så vackert just nu.

I stället för att fortsätta över samtliga broar vek vi av in i skogen längs älvkanten för att se lite annat också. Och det gjorde vi, en spännande men totalt obegriplig ”grotta” murad i skogen. Inte använd på länge att döma av storleken på trädet som växer över den!

En god stund ägnades åt att jaga filurer som denna. Jag antar att vi såg lite småroliga ut där vi sprang runt som tokar med varsin kamera. Å andra sidan spelar det ingen större roll för vi var då helt ensamma där ute i dag.

Ibland hittar en också saker en inte riktigt förstår vad de är till för. Som att komma på idén att hänga upp två garderobskorgar i ett träd i skogen. Jag förmodar att det finns en rimlig förklaring till detta men jag kan då inte komma på någon så här på rak arm!

Märklig bur
För mig obegripligt – är det det för dig också?

Jag har med andra ord haft en ganska härlig dag – fortsätter min semester i den här stilen kommer jag att vara mer än nöjd när slutet på ledigheten nalkas. Hoppas din dag också har varit precis så där lagom bra som en sommardag ska vara!

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑