Födelsedagsfirande

2017s sista marsipanros

En marsipanros på tårtan hör till!

Årets sista tårta redo för att ätas upp! Här i huset firar vi sambons födelsedag men även det nya året förtjänar att firas in med lite tårta. Ett nytt år som jag hoppas blir ett bra och kanske rent av lite lugnare år (främst på världsfronten där det varit väl oroligt men också delvis för egen del, framför allt är det på jobbet jag önskar mig ett lite lugnare år) än året som gått.

I år firas födelsedagen med en chokladtårta (inköpt så klart, inte bakar jag så tjusiga tårtor) och jag har infört en ny tradition att alltid fota tårtorna innan vi sätter tårtspaden i dem. Än så länge har jag bara lyckats en gång (förra året) men skam den som ger sig!

Årets sista tårta

Chokladtårta – ser smaskens ut men än vet vi inget om det som synes!

Tårtdekoration!

Tårtdekoration på en ännu oäten tårta!

Men nu börjar det bli dags att sätta tårtspaden i tårtan (efter att först ha tagit emot en och annan gäst så klart) – i år hann jag med några foton innan vi blev för glupska!

God fortsättning på nyårsafton till er alla och gott nytt år (igen)!

Annonser

För 53:e gången

Så var det dags igen, för 53:e gången närmare bestämt, att fira min födelsedag. Nu är det nästan synd att säga att jag firar födelsedagen, om jag fick bestämma skulle jag nog kunna glömma den helt. Något firande att tala om har det inte varit i dag, det tar vi i kväll i stället. Då firar vi sonens och min födelsedag gemensamt med en god middag med släkt och vänner.

Dagen har förflutit lugnt och stillsamt, egentligen precis som jag vill att en födelsedag ska vara numera. Annat var det förr, då firade jag storstilat varje gång. Sånt firande orkar jag inte ens tänka på numera. Tiderna förändras och jag med dem, så enkelt är det.

Passade på att ta mig ut i skogen en sväng, det är en lisa för själen alla dagar så även denna. En tunt lager snö har lagt sig över markerna och termometern visar på ett par minusgrader. Alldeles perfekt födelsedagsväder om ni frågar mig 😉

Stensöta med snö

Vintrig stensöta – lite snö och ett par minusgrader är något jag betraktar som det perfekta födelsedagsvädret 😉

Saknad

Det finns stunder, inte så många men dock, som det känns lite extra att sonen bor så pass långt bort. I dag är en sådan stund. Han fyller nämligen 25 år idag och jag hade så gärna velat vara på plats och gratulera honom. Men, sånt är livet med vuxna barn. Ibland får en helt enkelt inte ihop det.

Nu får jag nog inse att han ändå inte haft så mycket tid över till oss om vi pallrat oss dit. Det är tentavecka denna vecka och då finns det inte tid över till att umgås och ha trevligt, födelsedag eller ej. Sen ska jag väl kanske inte klaga alltför mycket, han kommer hem om ganska precis en månad och då får jag rå om honom i hela fem dagar. Alltid något att trösta sig med 😉

Födelsedagsfirande

Här har det firats födelsedag, inte min men sambons. Släkten är stor och huset har varit fullt så nu är det som på alla andra nyårsaftnar – vi sitter här och funderar om vi orkar hålla korpgluggarna öppna ända fram till tolvslaget.

Som tur är uppvägs tröttheten av att vi haft en jättetrevlig eftermiddag och kväll, nu ska vi korka upp lite bubbel och fira in det nya året i lugn och ro!

Sockerstinn

Dags att krypa i säng, sockerstinn efter ett rejält intag av både tårta och gott fikabröd. Kanske inte helt nyttigt men å andra sidan fyller jag bara år en gång om året. Tur för figuren att det förhåller sig så! Annars skulle jag nog inte vara så pass smal, eller mindre rund i ärlighetens namn, som jag faktiskt är.

Sen får vi se hur det går med sömnen. Att vara sockerstinn och försöka sova är inte alltid den bästa kombinationen. Men försöka duger brukar det heta.

För 52:a gången

Vissa saker är ständigt återkommande, som födelsedagar till exempel. I dag återkom födelsedagen för 52:a gången för min del. Jag har med andra ord vanan inne vid det här laget!

Jag brukar försöka ge mig själv en ledig dag i födelsedagspresent om den infaller på en vardag. Det fungerar ibland, ibland inte. Men denna dag blev en dag i ledighetens tecken. En god lunch på en lite finare restaurang med sambon och ett besök hos en konditor har hunnits med. Resultatet av konditorbesöket ser ni på bilderna här nedanför. Den senare delen av eftermiddagen har släkten lagt beslag på. Så, med facit i hand, så är jag trött men väldigt nöjd med den här dagen!