Snövit streckmätare & Nyponros

Ännu en varm och skön sommardag har passerat men i kväll slog vädret om till lite svalare temperatur. En gnutta regn har vi fått här på mina breddgrader, inte många droppar än så länge men det kan ju ändra sig under natten.

En skön promenad i kvällssolen blev det för min del. I dag blev fotofångsten en snövit streckmätare (fick googla länge innan jag knäckte den nöten om jag nu knäckt den, är inte helt hundra på det) och några nyponrosor. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i närbilder på nyponrosor av den enkla anledningen att de ser skräpiga ut när en kommer för nära. Har en inte annat att haka upp sig på så… ja, ni förstår nog vad jag menar. Den snövita streckmätaren hittar ni för övrigt överst i inlägget.

Med det tackar jag för mig och ägnar en stund åt bloggläsning innan sängen kallar.

Helgerna duggar tätt…

Nu duggar helger och helgdagar sannerligen tätt. Det är inte helt lätt att hålla koll på vilken dag det är. I morse när jag gick till jobbet kändes det som måndag för att upptäcka att det är fredag och helg igen när jag gick hem. Nu klagar jag inte över den upptäckten, helg igen känns faktiskt helt okej.

Klämdagen till ära var det synnerligen lugnt på jobbet. Vi måste alltid vara tillgängliga och bemannade vanliga vardagar, så även denna. Bemanningen sänks förvisso men jag tror att allmänhetens uppfattning var att vi hade stängt. Inte ett enda telefonsamtal fick jag idag, trots att jag även täckte för ett antal kollegor. Det är vanligtvis inte så en arbetsdag ser ut, vare sig för mig eller mina kollegor. Så jag gjorde som sig bör – passade på att njuta en aning av lugnet 😉

Myrornas paradis

Sista dagen innan min kommande semestervecka arbetade jag inledningsvis på hemmaplan för att därefter dra mig in mot stora staden för ett möte. En ganska skön avslutning på jobbveckan faktiskt. Somnade gott på bussen, att sova på bussen är jag nämligen väldigt bra på. Det är en av de saker jag saknar med mitt förra jobb (alltså, jag saknar inte jobbet bara bussresan och så kollegorna så klart). Nu för tiden måste jag köra bil till och från jobbet, då är tupplurar inte att föredra. Inte alls faktiskt, de ska snarare undvikas.

Sprang på myrornas paradis när jag var ute och luftade mig nu på kvällskvisten. En lönn blommar så vackert och alldeles uppenbart har den godsaker i gömmorna. Godsaker som faller myrorna i smaken.

En ensam svan fick också följa med hem på bild. För någon vecka sedan var de tre svanar på åkern, nu är det en ensam stackare kvar. Om det nu är samma svan som förut. Det kan jag ju inte alls vara så säker på.

Ensam svan
En ensam sångsvan, övergiven av sina forna vänner.

Ett bra val & tävling på blodigt allvar

Kloka val & goda grannar

Somliga vet hur man väljer rätt och nej, det är inte mig själv jag pratar om den här gången. Jag har precis skickat iväg sambon med siktet inställt på Arlanda flygplats där han ska hämta upp grannarna som kommer hem efter att ha tillbringat hela april på Gran Canaria. De kunde väl inte valt vare sig avresa eller hemkomst bättre?

Nu har jag förvisso inte haft någon koll på vädret där borta men det kan väl knappast ha varit sämre än här? Nu kommer de hem lagom till att våren verkar ha tagit övertaget över den segdragna vintern. Men det är de helt klart värda, bättre grannar kan man inte få. Genom åren har vi också skapat en tradition där vi alltid skjutsar och hämtar varandra vid flyget när vi är/har varit på resande fot (med ett undantag för det året då vi allihop var på Gran Canaria samtidigt men då umgicks vi ju ändå).

Vitsippa
En tvättäkta soldyrkare vänder alltid ansiktet mot solen!

Stegtävling

Numera hinner man ut en sväng i skogarna efter jobbet också vilket är tur för mig. Jag har nämligen blivit utmanad i en stegtävling på jobbet och har satt ihop mitt ”dreamteam” som jag plågar rejält. Numera hämtas allt kaffe i fikarummet längst bort, skrivaren på fel våning används för utskrifter och vi går till varandra i stället för att ringa eller mejla. En av teammedlemmarna tittade in på mitt kontor på lunchen och liksom väste mellan tänderna – vi måste ut… Tävlingsinstinkt när den är som bäst 😉

Ett oväntat avslut

Två underbara utbildningsdagar är till ända. Ett avslut som blev lite annorlunda än vad både handledarna och vi som deltog tänkt. Under eftermiddagen nådde nyheten om den fruktansvärda attacken i Stockholm oss vilket i stor utsträckning förändrade planerna. Våra tankar gick till de drabbade och vi samlades snarare i en diskussion om vad som skett än i ett reflekterande över kursen vi gått som väl var tanken.

Mina tidigare tankar på att skriva några ord om kursen och de vackra omgivningarna lägger jag på is. Det känns helt enkelt inte relevant just nu. Kanske en annan dag, en annan gång. Men inte nu.

Utbildning på agendan

Nu ska jag utbildas lite igen. På fredag eftermiddag förväntar jag mig att vara lite mer lärd än vad jag är i dag, men det återstår att se om det finns plats för mer kunskap i huvudknoppen. Stundtals känns den ganska fullproppad.

Denna gång är det ledarskap jag ska utbildas i. Det kan nog behövas tänker jag. Lite mer kunskaper om ledarskap är det nog aldrig fel att ha. Morgondagen är fullspäckad från tidiga morgonen till sena kvällen. Vi övernattar på kursgården (eller vad det nu kallas) och så kör vi hela fredagen också. Några kollegor har redan gått utbildningen och jag har hört att den dels är väldigt bra och intressant, dels att den tar rejält på krafterna. Kanske tur att det är helg, rast och vila efter utbildningsdagarna.

Det tråkiga är att jag under hela veckan dragits med en envist gnagande huvudvärk, precis så där lagom att koncentrationen blir störd mest hela tiden. Nu håller jag tummarna för att den ska ge med sig lagom till morgondagen, men det återstår att se. Till det lite trevligare hör att jag får sällskap av ett gäng riktigt trevliga kollegor (inte mina närmaste dock, de får jag inte gå tillsammans med), något jag tror kan liva upp tillställningen en aning 😉

Blåsippan ute i backarna står…

Ljuset har återvänt och med det våren. Nu hinner jag till och med ut en sväng med kameran på vardagskvällarna. Nu är väl kanske inte kameran det väsentliga egentligen, det viktigaste är att få komma ut i skogen och rensa huvudet efter en lång arbetsdag.

Just denna arbetsdag har inneburit en hel del kreativitet från mig och min närmaste kollega. Vi passar på att vara lite extra kreativa när chefen är borta. Det där gamla ordspråket ”När katten är borta dansar råttorna på bordet” är inte så dumt och det är dessutom många gånger sant. Nåja, vi meddelade snällt chefen om vår kreativitet – ”så går det när du lämnar oss ensamma” löd det beskedliga meddelandet. Bli nu inte oroliga över det, vår chef har valt att anställa oss trots att hon mycket väl kände till våra kreativa talanger. Hon är med andra ord van 😉

Kvällens fotoskörd går helt i blåsippornas tecken – nu är det vår!