Trädgårdsarbete & Värkande rygg

Idag har det varit trädgårdsarbete för hela slanten. Det är inte utan att jag, som inte är någon direkt fan av trädgårdsarbete, önskar att jag bodde i en lägenhet. Nej, jag vet. Den önskan är inte riktigt på allvar men när jag sitter här med värkande rygg känns den ändå rimlig 😉

Men nu är gräsmattan klippt och ytterligare en stor bit av trädgården rensad. Det är just ogräsrensandet som ger mig ryggproblem. Lång som jag är har jag lite svårt att hitta en bekväm arbetsställning, eller så är det latmasken. Det senare är ett klart tänkbart alternativ!

Sonen är på bättringsvägen som det ser ut. Kopporna har torkat ut och börjar så smått att läka. Han, som är van att träna en massa, är rastlös som få. Det ska bli skönt när han är frisk nog att börja göra något igen. Den där vankande vålnaden som går runt här hemma börjar gå mig på nerverna 😉

Sjukvård Anno 2017

Väntans tider
Särbehandling 😉

Som om det inte vore nog med vattkoppor så fick sonen en allergisk reaktion idag. Hela han blev ilröd, svällde upp och fick mängder med ”knottror” över hela kroppen (utöver kopporna då). En tur till närmaste närakut blev resultatet.

Smittbärare som han är fick han särbehandling. En pinnstol placerades ut åt honom i ambulansintaget som fick fungera både som väntrum och undersökningsrum. Nu låter det kanske som om jag klagar över sjukvården anno 2017. Det gör jag inte trots det lite märkliga mottagandet.

Tvärt om fick han snabb hjälp och ett trevligt bemötande. Ett recept på kortisontabletter fick åka med hem. Läkaren trodde att det handlade om nässelutslag utlösta av vattkoppsviruset, en reaktion som tydligen inte är alltför ovanlig.

Sen kan man kanske önska att alla närakuter hade någon slags sluss så de kunde ta emot även smittbärande patienter i något annat än ambulansintaget. Men det är väl en petitess i sammanhanget 😉

Linkande son & Glupsk snigel

Sonen är vid förhållandevis god vigör trots utbrottet av vattkoppor. Men särskilt fort går han inte, snarare linkar han fram. Man blir väl inte så rask när trampdynorna är fulla med koppor. Kanske det är kroppens eget sätt att se till att han tar det lugnt när han är sjuk. Finurligt må jag säga 😉

Själv har jag gett mig ut i naturen en sväng med kameran som sällskap. Efter att stegtävlingen avslutades har jag verkligen legat av mig, den motiverade mig nog till mer rörelse än jag trodde. Det är verkligen hög tid att jag tar mig i kragen och rör lite mer på mig igen, jag vet ju att jag mår så mycket bättre när jag gör det!

Hittade den här glupska (och äckliga) typen längs vägen. Såvitt jag förstår är detta en Skogssnigel och inte en så kallad Mördarsnigel, men jag kan ha fel där. Oavsett vilket så har den så när ätit av stjälken på den arma blomman. Upptäckte också att jag måste försöka bättra mig på att få med läsglasögonen när jag går ut med kameran. Det var inte förrän jag kom hem och laddade in fotona i datorn som jag såg den lilla fripassageraren på snigelns rygg!

 

Sniglar i all ära men nog finns det vackrare saker där ute i naturen. De här två skönheterna hittade jag i skogens dunkel, Skogsstjärna och Ekorrbär. Skogsstjärnan kände jag till sen tidigare men Ekorrbär fick jag googla mig till. Ganska fascinerande egentligen vad enkelt man kan skaffa sig information och nya kunskaper nu för tiden!

 

 

Vattkoppor i huset

Jaha ja. Med en vuxen och utflugen (om än tillfälligt hemflyttad) son trodde jag att vissa saker här i livet var förbi. Barnsjukdomar är en sådan sak. Men se där. Där hade jag fel, rysligt fel.

Nu har vi vattkoppor i huset. Sonen kom inte enbart hem med sitt pick och pack. Han kom hem med ett gäng virus också. I dag är han alldeles full med koppor men, tack och lov, han är ändå ganska pigg och vid gott mod. Alltid något. Och om jag nu ska se det från den positiva sidan så har både jag och sambon stiftat bekantskap med nämnda virus redan tidigare så vi bör klara oss ganska lindrigt ur det här.

Nåja, han kan i alla fall inleda sommarledigheten med att softa i lugn och ro den unge herrn – helt legalt under rådande omständigheter 😉

Huvudvärk – Nationaldagen till ära

Man kan tro att jag firat in nationaldagen rejält då jag vaknade med en hejdundrande huvudvärk i morse. Men så är inte fallet. Jag var synnerligen skötsam igår. Nu är det inte ovanligt att jag vaknar med huvudvärk när jag varit ledig några dagar. Det är som om det tar en stund innan spänningarna går ur kroppen och när det sker – då väntar huvudvärken på att slå till. Lite trist bara att inte kunna utnyttja de få lediga dagar man har fullt ut men det är som det är med det.

På eftermiddagen pallrade vi oss i alla fall iväg till syster yster och firade nationaldagen med lite rulltårtstårta. Lite tårta på tårta där, men gott var det 😉

Nu, när dagen går mot sitt slut, har huvudvärken till slut gett med sig. Gav mig ut för att röra lite på mig (rulltårtstårta kräver lite motion) men fastnade mest i grannens trädgård där ett för mig okänt träd blommar så vackert! Motionera får jag helt enkelt göra en annan dag 😉

 

Äntligen vår, Äntligen fredag

Denna fredag har varit mer än vanligt efterlängtad. Jag fick dessutom möjligheten att flexa ut och gå hem strax efter lunch, en möjlighet som jag grabbade tag i med hela näven. Den senaste veckans bristfälliga sömn har satt sina spår. Jag är hur trött som helst och som grädde på moset har jag haft en irriterande huvudvärk hela veckan. Vis av erfarenhet vet jag att det är övergående, både sömnproblemen och huvudvärken. Det brukar sällan hålla i sig mer än en eller ett par veckor.

Men nu är det äntligen helg – och dessutom äntligen vår. Det känns alldeles underbart. Jag invigde helgen med en lång promenad i min ensamhet, att strosa runt i skogen med kameran är definitivt avkoppling på hög nivå. Hittade en vårblomma som gav mig lite huvudbry men efter visst googlande (tack och lov för Google) så tror jag att jag har bestämt mig för att det är en Svalört. Rätta mig gärna om jag har fel!

Det är ytterligare en fördel med fotandet. Jag kan liksom inte låta bli att leta efter fakta om det jag fotat, särskilt inte i fall som detta när jag inte vet vad det är. Kanske blir jag lite allmänbildad av bara farten?

Svalört
Vacker som en dag, tror det är Svalört men är inte alldeles säker på det! Rätta mig gärna om jag har fel!
Gullviva
Vackra fina gullvivan, men ack så svårfotad! Jag får alltid problem med skärpan när jag ska fota gullvivor, fråga mig inte varför – det bara är så!

Sliten & trött

Efter flera nätters mindre bra sömn med ständiga uppvaknanden känner jag mig lite sliten. Ett återkommande problem i min värld men tack och lov är perioderna med sömnstörningar kortare än de med bra sömn. Inte desto mindre är det jobbigt när de dyker upp.

Så nu känner jag mig lite som den här vårlöken, sliten och trött men någorlunda funktionsduglig ändå 😉

Vårlök
Lite sliten men någorlunda funktionsduglig ändå 😉