Smörgåstårtesöndag

Ibland blir en lite bortskämd, som när syster yster bestämmer sig för att bjuda på smörgåstårta så här på en alldeles vanlig söndag. Förföriskt gott men ack så proppmätt en blir. Men vad gör det. I morgon är det en extra ledig dag med alla möjligheter att motionera bort alla onödiga kalorier jag satte i mig ikväll 😉

20180429_172535.jpg

Annonser

Inte alltför ansträngande…

MatEfter en inte alltför ansträngande dag, i ärlighetens namn en riktigt lat dag, bestämde vi oss helt sonika för att vi inte orkade anstränga oss alls. Någon matlagning på hemmaplan hade vi definitivt inte energi nog för. Så vi gav oss iväg, i gott sällskap med några vänner, för ett restaurangbesök i en liten stad några mil bort. Inte världens nyttigaste middag kanske men ack så god och precis lagom ansträngande efter en lat dag 😉

Middagen ser kanske inte så mycket ut för världen men jösses så mätt jag blev (och fortfarande är för övrigt). Något mer ansträngande än lite soffhäng kommer jag definitivt inte att orka i kväll! Och om ni nu tror att det fotot är taget med min nya lilla kamera som skulle följa med överallt så tror ni fel. Här fick mobilen rycka in för den lilla kameran – den låg hemma den 😉

En mysig eftermiddag

DSCN4819

Jag tog mig iväg in till storstan på eftermiddagen för att umgås lite med sonen och hans flickvän. Lite strosande i affärer, trevligt sällskap och en god bit mat – som var allt annat än påskmat – gjorde eftermiddagen riktigt mysig. Vi blev sittande länge, länge på restaurangen över en kopp kaffe och massor med småprat.

Jag kan inte tänka mig så många bättre sätt att tillbringa en påskdagseftermiddag på i ärlighetens namn! Det ska i så fall vara på en solvarm sandstrand med havsbris i håret och en god drink i handen. Fast sällskapet hade gärna fått vara det samma 🙂

Mätta och belåtna

Orangegrön ranunkelSå är vi hemma igen, mätta och mycket belåtna. En god påsklunch, som drog ut på tiden och nästan blev påskmiddag innan det var klart, är avnjuten i trevligt sällskap. Visst manfall fick vi dras med, många av ungdomarna hade annat för sig än att umgås med oss och det är ju precis som det ska vara kan jag tycka. Sambons släkt är så pass stor så det manfallet märktes egentligen inte av så mycket, vi var tillräckligt många ändå.

Resterande del av kvällen kommer med största sannolikhet att tillbringas i soffhörnet, det är ungefär vad jag orkar med efter en släktträff av detta slag. Nu ska jag kanske inte skylla riktigt all trötthet på släkten, all mat jag petat i mig gör nog sitt till den också. Men nog är det som man brukar säga; släkten är värst 😉

Långvarigt samkväm

Nachos.jpgIgår var det den stora dagen (eller snarare kvällen efter vårt lilla missöde här hemma som tog lite tid) då vi fick träffa sonens flickvän över en bit god mat. Ett mycket trevligt möte som ledde till ett långvarigt samkväm innan vi skildes åt. God mat är i och för sig alltid en bra grund för trevligt samkväm men sällskapet har också stor betydelse.

Och just sällskapet var vi väldigt förtjusta i. Riktigt, riktigt förtjusta i till och med. Lika bra att erkänna det på en gång 😉

Livets krokiga väg…

Livets krokiga väg

Livets krokiga väg – den rubriken kom sig av fotot från helgen som gått. Den var liksom passande 😉 Annars är livet inte så krokigt egentligen, tiden går förvisso fort som vanligt men det är ändå rätt okej!

Har försökt mig på att korrekturläsa en hemtenta åt sonen igen. Notera att jag skrev försökt. Det är bara att inse att nivån på hans studier numera vida överstiger vad jag kan förstå. Men, jag kan fortfarande bidra genom att påpeka ett och annat misstag som… du har glömt andra halvan av parentesen, eller… du har satt två punkter i rad där. Inte mycket till bidrag med handen på hjärtat men resten begriper jag ju inget av 😉

Sista lasset

Vilken dag! Det är knappt jag orkar stå på benen, jag är helt slut i både kropp och själ. Men ganska nöjd trots allt! Idag körde vi iväg sista lasset till sonens lägenhet, ett lass som fått vänta lite då vi behövde ett stort släp för att få iväg det. Turen har inte riktigt varit på vår sida så släpkärran har varit uthyrd varje gång vi försökt men till idag hade vi bokat den i god tid. Det var ett riktigt slitgöra då det var stora saker som inte gick in i hissen utan måste baxas uppför tre trappor, men det gick trots allt över förväntan bra och utan några incidenter.

Soffa

Soffan får stå modell även idag.

När allt var inbaxat i lägenheten så gav vi oss iväg mot IKEA, det var vi inte ensamma om vill jag lova. Sonen skulle ha lite kompletterande möbler och vi behövde köpa oss en gästsäng – vi har ju plötsligt fått ett ”eget” gästrum nu när sonen flyttat på allvar. Fem (5) timmar senare lämnade vi IKEA, många tusenlappar fattigare men ganska nöjda med inköpen trots allt. Det är ju inte alltid så lätt att bestämma sig för vad en vill ha, särskilt inte när det kryllar av folk överallt! Sen for vi tillbaka till sonens lägenhet, lastade av hans inköp och gav oss iväg till ICA för lite stödhandling inför morgondagen. Här ska ju firas en födelsedag (i ett hus som ser ut som om fan själv har härjat runt – ursäkta uttrycket men det förefaller ganska passande) på självaste nyårsafton. Det blir väl någon ordning på det också och – om inte – får folk ta det för vad det är 😉

Och nu, kära bloggvänner, väntar sängen på en mycket trött mig!

Flytt med viss fördröjning

I dag var det den stora dagen då sonen fick nyckeln till sin lägenhet. En viss besvikelse kunde skönjas då lägenheten inte var jättefräsch men glädjen blev desto större när det låg en informationsbroschyr att lägenhetens ska målas om och att han fick välja färg. Det var bara att höra av sig till fastighetsbolaget. Gissa vem som fick bråttom ner till bolagets kontor 😉

Bolaget lovade att försöka fixa ommålningen innan sonen kommer upp runt jul. Vi får se om de lyckas med det. Om inte får vi härbärgera honom här ett tag igen, hellre det att att ha alla prylar i vägen när det ska målas. Utöver de solkiga väggarna så gillade han lägenheten riktigt mycket så jag tror det kommer att bli bra i slutänden. Han har ju ändå planer på att tillbringa de närmaste två och ett halvt åren i den så att få den tillfräschad skadar ju inte ett dugg.

Ett flyttlass fick vi i alla fall iväg dit idag (innan vi visste om att lägenheten ska rustas lite) så i natt ska han sova den första natten där. Han får helt enkelt bo lite spartanskt över helgen, sen ska han ju tillbaka till Gotland igen.

Kvällen tillbringar vi i soffhörnet och pustar ut en aning. Även om det inte blev jättemycket gjort idag så tar det på krafterna att fara runt. Jag är övertygad om att vi gjort rätt för lite godis framför TV:n 😉

Novembers sista dag!

Den försvunne sonen har återvänt. I gårdagens regnrusk hämtade vi upp honom på Arlanda. Nu går han här hemma och vankar runt som en äggsjuk höna, full av förväntan inför lägenhetstillträdet i morgon. Är det något den grabben är bra på så är det att bli rastlös 😉

Men visst kan jag förstå honom, den första på riktigt egna lägenheten väntar. Det är klart han är förväntansfull. I sin fantasi har han möblerat den – och möblerat om den flera gånger om. Nu är det bara att hoppas på att lägenheten infriar förväntningarna.

Här ska vi kasta oss över uppgiften att sortera bland alla hans prylar som står i vårt garage och våra förråd. Det ska bringas något slags ordning över i vilken ordning saker och ting ska förflyttas härifrån till den nya lägenheten. Självaste sonen flyttar ju inte förrän runt jul, han ska ju bo kvar på Gotland och slutföra den här terminens studier innan det är dags. Prylarna ska dock i stor utsträckning flyttas denna helg så det är någorlunda klart när han kommer upp ”för gott” (oklart hur länge ”för gott” är).

Novembers sista dag kommer med andra ord att i stor utsträckning tillbringas med näsan i diverse kartonger och lådor. Men vad gör det en regnig dag som denna 😉

Mätt & Belåten

Efter en kväll med födelsedagsfirande sitter jag här mätt och mer än belåten. Syster yster fyller år och vi firade henne med att bjuda ut henne på middag med efterföljande gofika hemma hos henne. Är det något min syster är väldigt bra på så är det att baka. Gofikat bestod med andra ord av alldeles för mycket och alldeles för gott fikabröd.

All den goda maten och allt gott fikabröd har dock en liten nackdel. Den kallas paltkoma. Någon sen TV-kväll blir det med andra ord inte för min del. Tröttheten är total och sängen lockar mig mer än någon kan ana 😉