Promenad & Kalas

Ännu en dag har runnit iväg, tiden rusar iväg i en oanad hastighet i vanlig ordning. Efter en lugn förmiddagspromenad (foton från promenaden ser du här) gav vi oss iväg för lite födelsedagsfika. Sambons systerson har uppnått den aktningsvärda åldern av 30 år vilket säger en del om vår egen ålder! Nu blev vi inte så långrandiga på den tillställningen, födelsedagsbarnet blev dagen till ära kidnappad av sina kamrater och gav sig iväg på andra äventyr 😉

Någon riktig plan att åka iväg och fira någons födelsedag den här helgen har vi egentligen inte haft. Med tanke på att sambon opererade axeln i torsdags så kändes det högst osannolikt att han skulle vara i form för något sådant redan idag. Ryktet sa att han skulle ha ganska rejält ont efter operationen. Nu, lite i efterhand, kan vi konstatera att det ryktet inte var helt sant. Orörlig, stel och klen är han men Han har faktiskt inte haft speciellt ont alls, snarare mindre ont än innan operationen vilket i och för sig kan ses som ett gott tecken.

På nyponbusken

Fotot här ovanför kommer från förmiddagens promenad. Vad det är jag fotat har jag egentligen ingen aning om men, eftersom jag fotat en nyponbuske, gissar jag att något gick rejält fel i nypontillverkningen 🙂

Som jag nämnt förut så börjar jag bli rejält trött på vintern, längtan efter vår och vackra blommor pockar på! Men någon ljusning på den fronten kan jag inte riktigt se ännu!

Vy

Annonser

Vintern har slagit klorna i oss

Här har vintern slagit klorna i oss rejält. Nu beror så klart allt på vad en jämför med. Men för att vara här, på mina breddgrader, så är det ovanligt mycket vinter. Så mycket att jag faktiskt tycker att det räcker nu, längtan efter vår och värme börjar bli näst intill olidlig. Men som vanligt är det bara att finna sig i vädrets nycker och göra det bästa av situationen.

En sån sak är att låna hundskrutten och ge sig ut i skog och mark. Nu blir de promenaderna inte fullt så avkopplande och fulla av ”mindfulness” som mina vanliga men motion är inte att förakta det heller har jag hört 😉

Annars ser jag mest fram mot en lugn och behaglig fortsättning på helgen. Veckan har varit hektisk och jag har varit helt slut. Att ens tänka tanken att skriva här – eller för all del att ge mig ut med kameran – har varit oöverstigligt. Det är tur det blir lite helg så hastigheten på livet får en chans att sakta ner en aning 🙂

Snöväder

Gav mig iväg hemifrån på förmiddagen, strålande solsken över de vita nejderna här omkring. Tanken var en lång promenad i skogen med massor med fotostopp i sällskap av syster yster med tillhörande hund. Och jo då, en lång promenad blev det. Så långt gick allt enligt planen. Men det där med många fotostopp… nja, där brast det en aning.

Inte för att det inte fanns något att fota, det hade jag nog (kanske) kunnat hitta. Däremot är jag, trots tankar på utbyte, fortfarande lite rädd om min kamera. Fukt är något den inte gillar i någon större utsträckning och – här kommer en kuggfråga – vad blir snö när den ramlar ner på något som är varmare? Precis… fukt!

Så här såg min värld ut idag, i alla fall stundtals.

Men inte stör såna bagateller en vinterälskande hund inte! Hur nöjd och glad som helst – kanske till och med både nöjdare och gladare än en vanlig sommardag (då får hon ju inte springa lös i skogarna heller).

Blötsnö

Blötsnö i stora mängder är ingen bra kombination med bilkörning. Särskilt inte när alla plogbilar uppenbarligen är upptagna på annat håll (vart vet jag inte men här i trakterna var de i alla fall inte). Nu kom jag både bort och hem utan incidenter men någon lustfylld resa var det sannerligen inte.

Eftersom jag kom hem i ganska god tid idag och när snön dessutom slutat vräka ner så tänkte jag att en promenad skulle vara på sin plats. Ungefär där och då insåg jag att kondisen inte är vad den borde vara. Blötsnö är tung att gå i, tro inte annat. Om jag nu inte visste det förut så vet jag det nu. Hur det än är med konditionen så var det skönt att komma ut och få lite frisk luft i alla fall. En envis huvudvärk har hängt med hela dagen och min förhoppning var att promenaden skulle få den att ge vika men jag får nog ta till en och annan tablett också för så enkelt löst var det så klart inte!

Vinterlandskap
Vinterlandskap
Pinne med snö
Det som göms i snö…

 

Fullsatt i skogen

Att hålla sig på vägen är ibland en absolut nödvändighet. Idag var det nödvändigt. Jag gav ganska omgående upp alla tankar på att avvika från den utstakade vägen. Varför? Jo, när det står bilar inkörda på varenda liten skogsväg så som på fotot här nedanför så betyder det bara en sak – det är jägare i skogen (alternativt är svampsäsong och DET är ju knappast troligt vid den här tiden på året).

Jägare i skogen
Jägarparkering!

Är det något jag aktar mig noga för så är det att vistas i skogarna när jakt pågår, varseljackan till trots. Och nog finns det skäl att resonera så. Det är bara några veckor sedan som en kille här i trakterna blev illa vådaskjuten just vid jakt. Någon trodde tydligen att han var ett vildsvin… Han klarade sig men en lång, lång konvalescens väntar honom. Nu aktade jag mig noga redan innan den händelsen men den har inte direkt gjort mig mer oförsiktig om jag säger så.

En rejäl promenad blev det i alla fall trots att jag fick hålla mig på trafikerade vägar för säkerhets skull. Nu ska ni ta begreppet ”trafikerade vägar” med en nypa salt. På småvägarna här är trafiken mycket måttlig, med alla mått mätt, så någon större risk att hamna i vägen för en bil löpte jag inte.

Gråväder
Gråväder men hyfsad utsikt ändå

Gårdagens barmark och strålande sol är som ni ser på fotona ett minne blott. Under natten som gick drog ett snöväder in igen och tillsammans med några plusgrader så är det trista gråvädret tillbaka. Vi är helt enkelt tillbaka på ruta ett med snöslask och halka – med andra ord det jag ogillar allra mest med vintern!

Men, bortsett från jägare i skogen och uselt väder så har det varit en riktigt bra dag. Lugn och skön med lagom mycket umgänge. Precis som en söndag ska vara med andra ord!

I-landsproblem

En smärre katastrof, eller något som i vart fall upplevdes som en smärre katastrof, inträffade här i huset i morse. Kaffebryggaren sa upp allt samarbete med oss. Nu var hen förvisso så generös att den ”spottade ur sig” varsin kopp kaffe åt oss innan den sa adjö för gott, vi får vara tacksamma för det. Men vi fick helt enkelt börja planera för en liten inköpsrunda under dagen. Nu hade vi inte mer bråttom än att jag hann ut i skogen en sväng. Det var ju underbart väder och det ville jag inte missa för allt i världen.

Lingonris
Frostigt lingonris i skogen – fler foton från dagen hittar du här.

Som ni vet använder jag mina skogspromenader till att rensa huvudet och fundera lite. Idag gick tankarna, inte helt oväntat, till kaffebryggaren. Nog är vi bra bortskämda som ser en trasig kaffebryggare som en smärre katastrof (lite överdrivet förvisso men vi ser det i alla fall som ett ganska stort problem)? Helt klart ett i-landsproblem. Ingen katastrof eller inte ens ett litet problem egentligen. Men ändå… Ja, jag får nog konstatera att mänskligheten är ett märkligt släkte och att jag inte skiljer mig från mängden.

Nåväl, en ny kaffebryggare blev det efter några turer runt i affärerna. Jag hade nog kunnat köpa nästan vilket billigt skräp som helst men sambon – han har krav han. Det ska vara löstagbar vattenbehållare, möjlighet att ställa styrkan på kaffet, gärna en timer – ja, listan kan göras lång. Som jag ser det så är det bara mer saker som kan gå sönder. Nu kom vi hem med något som mer liknar en rymdraket och som jag sannolikt aldrig lär mig hur den fungerar. Sambons val – inte mitt! Men, jag får nog kaffe i alla fall. Det räcker för min del 😉

Kaffebryggare
Kaffebryggare med alldeles för många inställningar – för mig 😉

Grått och regnigt

All vacker frost från förra helgen är puts väck. Lite snö ligger det kvar på sina håll men det är då inte mycket av den varan kvar heller. Det enda som är kvar av vintern är is – det är halt så det förslår. Men det hindrade mig inte från att hämta lånehunden på eftermiddagen och ta en tur.

Hund i backe
Lånehunden på promenad – som tur är finns det isfria ytor att gå på!

Numera är lånehunden återlämnad, denna gång till fots. Så nu sitter jag här och pustar ut efter en sex kilometers kvällspromenad. En inte alltför vild gissning är att jag sover gott i natt 😉

Det känns som om det är lite synd att snön och kylan försvann. Eftermiddagens promenad fick gå över leriga åkrar (och kullar som ni ser på bilden ovan). Inte så kul att klampa runt på men helt klart att fördra framför isiga vägar!

Lada
Leriga åkrar och vackra lador 😉
Hasselhängen
Hasselhängen på gång – men än är det en bit kvar till våren!