Vårkänslor i köket

OrkideMed vårsolen kommer fönsterputsning. Jag tror inte det är någon gång under året som det blir så tydligt att lite uppfräschning behövs som när vårsolens strålar letar sig in genom skitiga fönsterrutor. Idag stod köksfönstret på tur och med det tog lusten att förnya blomsterprakten över.

Någon blomsterprakt att tala om var det så klart inte, mina väldigt ogröna fingrar har jag ju berättat om förut. Utbytet av blommor var väl snarast en välgärning, i vart fall för de misskötta arma blommorna som stod där. De nya, gula orkidéerna pryder nu sin plats i köksfönstret. Ännu lyckligt ovetande om vilket öde de går till mötes när de bor hos mig med den vanvård det innebär!

Att valet föll just på orkidéer faller sig ganska naturligt. Det är den enda blomma som överhuvudtaget tål att vistas i min ömma omvårdnad 🙂

Annonser

Chockerande omvårdnad

Nu får vi se om mina orkidéer vissnar och faller döda ner. I kväll har de nämligen fått lite öm omvårdnad, något de inte alls är vana vid. Risken finns med andra ord att de vissnar av ren och skär chock. Å andra sidan har de överlevt den mest fanatiska vanvård i åratal så kanske de överlever denna chock också 😉

När jag ändå var igång och pysslade om dem så passade jag på att föreviga dem. Jag tänker att om de nu blir alldeles chockskadade så har jag ju i alla fall lite minnen kvar 🙂

Stolt som en tupp

Japp, nu är jag stolt som en tupp (om nu en medelålders tant kan vara det). Har ni sett på den här?

Min orkidé

Min stolthet här i livet 😉 (Okej, det finns lite annat jag är stolt över också men idag är denna på tapeten)

Jag har då aldrig varit med om en orkidé som blommar så enormt mycket (inte hemma hos mig i alla fall). Så här såg den ut den 18 november;

Japp, så nu är jag mäkta stolt över att både ha lyckats få den att sätta alla dessa knopp och att jag fått den att överleva och faktiskt slå ut alla knoppar också. Inte vad jag är van vid med mina ogröna fingrar. Som grädde på moset kan jag informera om att jag har ytterligare tre orkidéer här hemma som bestämt sig för att sätta knopp (varav en har börjat blomma men den får ni se någon annan dag). Jag kan nog konstatera att jag gör något rätt just när det gäller orkidéer i alla fall 😉

Lite stolt är jag allt

Jag har tidigare berättat om mina allt annat är gröna fingrar. Mina färdigheter när det gäller blommor är ganska begränsade, det är jag den första att erkänna. Så det är inte utan stolthet jag visar upp denna orkidé som, trots vistelsen i mitt hem med allt vad det innebär, har bestämt sig för att sätta knopp igen.

Och som ni kan se på bilden så är det inga måttliga mängder knoppar det handlar om. Jag börjar misstänka att det är orkidéns sista ryck, ett försök att genom skönhet övertyga mig om att den behöver lite öm omvårdnad 😉

Min orkidé

Min stolthet!

Orkidé

Vacker som en dag!

Inte världens bästa foton kanske men ni ser ändå den enorma mängden knoppar. Jag har en hel del skönhet att se fram emot!

Någon tur ute med kameran ser det inte ut att bli idag. Regnet vräker ner och den där snön som lyste upp min tillvaro en stund är spårlöst försvunnen. Det gråa och trista novembervädret är tillbaka. Lite tur är det att jag har min vackra orkidé att vila ögonen på så länge!

Guckusko – en fridlyst skönhet

Idag tog vi oss en liten tur ut i andra skogar än de jag normalt vandrar i. Vi styrde kosan mot skogen där orkidén Guckusko blommar som vackrast just nu. Jag tror inte det här inlägget behöver så många ord, den här skönheten talar för sig själv 😉

Lite information om Guckuskon följde också med hem!

Guckusko Info