Lummelundagrottan

Så var det dags för sista inlägget i min ”gotlandsserie” av foton. Vi kommer säkerligen tillbaka till denna ö, än har vi mycket kvar att se. När det blir återstår att se men jag gissar att det ska gå ett flyttlass mot fastlandet förr eller senare och vi är nog klart tänkbara kandidater att frakta lasset. Om inte förr så återkommer vi på besök till ön då 😉

fredagen hade vi gråväder på Gotland. Vad passar då bättre än att krypa in i en grotta? Där inne spelar ju vädret på utsidan mindre roll!

Karta Lummelunda

Dagen till ära blev det därför ett besök till Lummelundagrottan. Kanske inte det mest imponerande jag sett men lite intressant var det ändå. I väntan på att det skulle bli vår tur att gå ner i grottan passade vi på att prova på Gotlands ”nationalrätt” saffranspannkaka med salmbärssylt. Utlåtandet blev ”helt okej men ingen riktig höjdare” 🙂

Det var inte helt lätt att fota nere i mörkret i grottan så ni får ta det för vad det är, amatörfoton helt enkelt.

Med detta inlägg är min serie med Gotländska foton avslutad. Vi hade en bra semestervecka på Gotland där det finns massor att se. Sonen tycks trivas som fisken i vattnet, vi är hemma i vardagslunken igen och livet går vidare mot nya äventyr!

Annonser

Kutens Bensin på Fårö

Här kommer näst sista inlägget från förra veckans Gotlandsresa. Många foton blev det under resans gång och det har tagit sin tid att gå igenom dem alla. Men till slut lyckades jag även med det 😉

På Fårö hittade vi Kutens Bensin och Crêperie Tati, ett mycket märkligt ställe som serverar crêpes och galetter i en mycket udda miljö. Efter vår promenad runt på raukfältet i Digerhuvud behövde vi fylla på med lite ny energi och för vår del föll valet på Kutens – här kommer med andra ord ett garanterat stenfritt inlägg 😉

Karta Kutens bensin

Allt som serverades var just crêpes och galetter (boveteplättar) med de mest varierande fyllningar. Lite udda det också även om det inte kommer i närheten av hur udda miljön var. Ganska gott men kanske lite dyrt i förhållande till vad som serverades. Men stället är helt klart värt ett besök oavsett prislappen på maten och det var vi uppenbarligen inte ensamma om att tycka för stället var synnerligen välbesökt!

Här kommer ett litet, litet axplock av allt udda som fanns att se på denna märkliga restaurang – håll i hatten 😉

Färggrann bil på parkeringen

Redan på parkeringen började ”skrotet” dyka upp (det fanns överallt, verkligen överallt). Där möttes vi av denna färggranna före detta bil. För nog är det väl knappt att den kan gå under benämningen bil längre?

Eftersom vägen in till Crêperie Tati gick genom buskaget på bilden till höger här ovan så kanske det var tur att skyltningen var väl tilltagen.

Fascinerande miljö, notera särskilt utemöblerna. Skamfilade bord med halvt fallfärdiga stolar – det var vad som bjöds att sitta på under måltiden!

För dig som gillar att fota, eller bara titta på, rostiga och gamla prylar är detta förmodligen paradiset. Vi tillbringade en hel del tid med att skrota runt och kika, diskutera, fundera och givetvis fotografera en bråkdel av allt som fanns!

Kutens Bensin kan liksom inte riktigt beskrivas, vare sig i ord eller i bild. Det måste helt enkelt upplevas. Själv kan jag inte riktigt bestämma vad jag tycker om det egentligen, det är liksom alldeles för udda. Men en sak är säker – oavsett vad jag tycker så är det helt klart fascinerande!

Och allt är inte gammalt, rostigt och slitet – det fanns fagra saker att vila ögonen på också!

Blomma vid Kutens

Digerhuvud raukfält på Fårö

Så är det dags för ett litet inlägg från Gotland igen. Än finns det lite foton kvar att bjuda på 😉

På torsdagen i ”Gotlandsveckan” tog vi oss upp till Fårö och givetvis stod lite raukar på agendan. Det blev Digerhuvuds raukområde som först kom i vår väg.

Karta Digerhuvud

Raukområdet vid Digerhuvud är Sveriges största men vid det här laget var jag ganska mätt på just raukar. Det blev med andra ord inte jättemycket fotograferat och då en hel del annat än just raukar. Ärligt talat var jag nog mer imponerad av Holmhällar raukfält men det kan bero på att de var det första riktiga raukfältet sedan vi var på Öland och beundrade Byrums raukar. Så här framåt slutet på veckan var jag överhuvudtaget ganska mätt på sten i alla dess former 😉

Skeppssättningar på Gotland

Något det finns gott om på Gotland är gamla skeppsättningar. På Guteinfo.com hittar du en lista över alla skeppssättningar, vi lyckades besöka tre av dem; Gannarve skeppssättning, Rannarve skeppssättning och Tjelvars grav. När vi på onsdagen väl kom till Rannarve skeppssättning hade lusten att fotografera tillgodosetts med råge så några foton därifrån får ni inte men ni kan se den om ni följer länken här ovanför.

Skeppsättningarna i Gannarve och Rannarve besökte vi på onsdagen, Tjelvars grav stod på agendan först på lördagen. Tjelvars grav har figurerat här på bloggen redan tidigare.

I själva skeppssättningen i Gannarve hittade jag en märklig sten som jag gissar innehåller rejält mycket järn, varför skulle annars en sten rosta?

Järnrik sten i skeppssättningen

Rostig sten vid Gannarve skeppssättning

Även om jag redan visat fotot från Tjelvars grav så kommer det ändå i repris, jag tycker det passar fint i sammanhanget 😉

Tjelvars skeppsättning

Tjelvars grav i Boge socken, här kan du se fler foton från skeppssättningen.

Vildmoroten överst i inlägget är inte så malplacerad som det kan tyckas, den växte så vackert vid Tjelvars grav. Och med detta inlägg är då vår onsdag på Gotland avklarad!

Vallhagars Järnåldersby

Onsdagen blev en innehållsrik dag på vår resa. Från Holmhällar gav vi oss av mot Visby i tron att dagen led mot sitt slut, så var inte fallet. Resan passerade förbi Vallhagar och lämningarna efter en järnåldersby. Givetvis kunde vi inte passera den utan att stanna till och utforska lite.

Karta Vallhagar

Vallhagars Järnåldersby inte långt från Klintehamn

Här kan en utforska husgrunder, rösen, murar och gravar. Lämningarna, eller ruinerna, efter en järnåldersby. En varning utfärdas redan innan du sätter din fot in i hagen där ruinerna finns, det är ett område som är oerhört rikt på fästingar. Du uppmanas därför att klä dig med förstånd och att noga kontrollera efteråt så du inte har några små otäcka kryp med dig hem.

Husgrund vid Vallhagar

I Vallhagar finns gott om lämningar efter den by som funnits, här ser ni en av många husgrunder.

Vid Vallhagar finns också tre gravfält, här nedanför ser du ett av gravrösena. I just detta röse har man vid utgrävningar funnit några malstenar och man har också kunnat konstatera att denna grav vid något tillfälle plundrats.

Grav vid vallhagar

Gravröse vid Vallhagar

Här följer en liten karta över området där ni kan se hur många husgrunder m.m. det finns att kika på för den som är intresserad.

Karta över Vallhagar

Vallhagar med utmärkta husgrunder, murar och rösen.

Som vanligt dyker det upp ett och annat som bara ber om att bli fotograferat trots att det inte har det minsta med vår historia att göra – som den här nyckelpigan till exempel 😉

Nyckelpiga vid Vallhagar

Vissa saker kan jag bara inte låta bli att fotografera 😉

Holmhällars Raukfält, del 2

Då var det dags för del 2 från Holmhällars raukfält. I del 1 var det raukarna som stod i fokus, här kommer en del av allt annat som finns att se i naturreservatet.

Det första vi såg när vi kom ner mot kusten var – utöver raukfältet – det lilla fiskeläget, mer eller mindre helt byggt i sten (inte helt sant om ni närstuderar bilden med skorstenen).

Något som det var mycket gott om både vid Holmhällar och på andra håll på ön så var det slånbär. De borde nästan kvala in som Gotlands landskapsbär de taggiga rackarna. Just slånbär får mig att tänka på min morfar som, när det begav sig, gjorde slånbärslikör med en oanad procenthalt. Den smakade mer eller mindre som saft men gav morfars gäster väldigt ”klena ben” vilket var precis vad han var ute efter. Ni vet ju hur det är, skadeglädjen är den enda sanna glädjen, och glad var morfar när hans gäster hade uppenbara svårigheter att ta sig hem 😉

Slånbär

Slånbär vid Holmhällar, den som närstuderar bären ser att vi varit och pillat på dem också. Jag kan då se minst ett fingeravtryck som vi lämnat efter oss (förmodligen jag).

Vägglav kan jag omöjligt motstå att fotografera men när en befinner sig på ett raukfält så får en begränsa sig en aning. Eftersom vägglaven uppenbarligen trivs som fisken i vattnet på raukarna skulle jag annars lätt ha kunnat fylla allt utrymme här på bloggen enbart med vägglavar – och det verkar väl lite småtrist 😉

Fåglar var det också gott om vid Holmhällar, kanske beroende på fågelskyddsområdet Heligholmen som ligger precis utanför raukfältet. Nu är jag ingen storslagen fågelfotograf (inte alls bra på det i ärlighetens namn) så det blev inte så många foton.

Här följer några foton på stenar genom vattnet – jag kunde inte låta bli att fascineras av de underbara färgerna som uppenbarade sig under vattenytan!

Sten med grönt skägg

Sten med kraftig skäggväxt – en underbart grön färg som jag inte kunde motstå!

Fantastiska färger i vattnet

Att en sten med lite alger kan vara så vacker… den bara måste följa med hem på bild

Stenar i vattnet vid Holmhällar

Även det mindre färggranna kan fascinera när det göms under ytan.

Det var allt jag hade att bjuda på från Holmhällars raukfält men onsdagen var inte slut än – det kommer mer 😉

Holmhällars Raukfält, del 1

Som ni säkerligen redan förstått var onsdagen en intensiv dag för oss. Planen var enbart att åka ner till Hoburgsgubben men vi hittade ju så mycket mer på vägen och inte kan vi låta bli att svänga in och kika om vi hittar något intressant 😉

Karta Holmhällar

Holmhällars raukfält, långt ner i de södra delarna av Gotland

Holmhällars raukfält var ett sådant ställe som liksom bara kom i vår väg. Där gick kameran varm och därför har jag delat upp det hela i två delar. Denna del som innehåller raukfoton och så småningom kommer en del 2 som kommer att omfatta resten som blev fotat vid Holmhällar. Nu kommer en fotokavalkad som omfattar raukar, raukar och ännu fler raukar 😉

Ön ni ser i bakgrunden ibland heter Heligholmen och är ett fågelskyddsområde utanför Holmhällars raukfält. På ön är det totalt besöksförbud under perioden 15 mars till 30 juni då fåglarna häckar. Vi hade med andra ord kunnat åka ut till ön om vi velat men då hade vi nog fått tjuvlåna en båt och sånt känns ju inte helt okej 😉

Sundre Kastal på södra Gotland

På vägen från Hoburgsgubben ramlade vi över en gammal kastal, Sundre Kastal. Den ligger alldeles invid Sundre kyrka.

Karta Sundre Kastal

En kastal är enligt Wikipedia en tornliknande försvarsbyggnad i sten som uppförts under medeltiden. Just den här var inte så välskyltat så vi hade ren tur att vi snubblade över den. Sundre Kastal är en av få fullt bevarade (utvändigt i alla fall) kastaler på Gotland.

Infoskylt Sundre Kastal

Infoskylt vid Sundre Kastal

Sundre Kastal

Sundre Kastal

Möjlighet fanns, för den som var lite modigare än vi, att klättra upp i kastalen. Sonen var på god väg men vågade sig inte riktigt upp i mörkret. Mörkret var bebott av ett antal fåglar som fick det att kännas en aning obehagligt (som alltid när en inte vet vad som väntar).

Insidan av Sundre Kastal

Insidan av Sundre Kastal

Vi lyckades ”träffa på” ytterligare en kastal under Gotlandsresans gång nämligen Gothems Kastal. Den var inte alls lika välbevarad och vid just det tillfället var jag lite smått tjurskallig så några foton därifrån blev det inte. Ni kan dock se foton på den i Wikipedia.

Hoburgsgubben med omgivningar

Hoburgsgubben är väl kanske en av de mest kända raukarna på Gotland och dit styrde vi kosan på onsdagen. Vädret var kanske inte det roligaste men vi klarade oss från regn i alla fall, det är ju faktiskt huvudsaken.

Karta Hoburgsgubben

I princip så långt söderut på Gotland en kan komma står Hoburgsgubben och spanar ut över havet.

Innan jag kastar mig över fotona på Hoburgsgubben och annat i hans närhet så kan jag passa på att rekommendera restaurangen som ligger precis invid gubben – Majstregården Café och Restaurang.  Därfrån går en inte hungrig är vår erfarenhet.

Gubben var det första som mötte oss när vi gav oss av ner mot havet, en rejäl bumling här fotad från lite olika vinklar.

Omgivningarna runt Hoburgsgubben går inte av för hackor de heller. Det finns mycket att titta på, klättra på och kika i runt om. Vi blev kvar i området en god stund trots att det blåste halv storm!

När man fotar saker är det inte alltid helt lätt att få rätt perspektiv på prylarna, hur stora är de egentligen i verkligheten. Lekte lite med hjälp av sonen (som är en reslig yngling på dryga 1,90 meter över havet) för att visa hur litet, eller stort, något kan se ut.

Som ni ser är det samma grotta på båda bilderna men den till vänster kan vara hur liten, eller hur stor, som helst medan den till höger har något att relatera till och slutsatsen kan dras att den var ganska så stor den grottan.

Hittade för övrigt ytterligare en gubbe nere på stranden, en riktigt glad en 😉

Glad gubbe på Hoburgens strand

Utsikt från Högklint

Trots tisdagens oväder lyckades vi hitta solen på Gotlands öst- och västkust även om vi nästan regnade bort när vi befann oss där emellan. En del av tisdagskvällen tillbringade vi på Högklint, ett klippområde med vidsträckt utsikt. Som ni kan se på fotona så har ovädersmolnen inte riktigt gett sig ännu men där vi befann oss sken solen.

karta högklint

Idén med kartan har jag knyckt från Anki 😉

Vi insåg när vi begav oss därifrån att vi missat nästan halva området men då var benen redan trötta och magen kurrade efter mat. Resten av området får vi med andra ord se vid något annat tillfälle. Bland annat missade vi Rövar Liljas håla som tydligen ska vara sevärd.

Klicka på något av fotona i bildspelet för att se dem i större storlek (och för att kunna läsa hela texten).