Marknad i Gysinge

Efter bravaderna med närakutbesök med sonen gav jag mig iväg till marknaden i Gysinge som traditionellt går av stapeln andra helgen i juni. Tanken var ju från början att vi skulle ha kommit iväg långt tidigare men som skrivet, närakutbesöket satte punkt för de planerna. Men iväg kom vi i alla fall. Dessvärre anlände regnet i stort sett samtidigt med oss men vi hade trevligt ändå.

Möjligen var jag lite förvirrad av all uppståndelse för jag åkte ifrån kameran när jag gav mig iväg. Men, jag fick bita ihop och göra som många andra. Fota med mobilen. Nu vet ni ju, om ni hängt med här ett tag, att mobilen inte är förstahandsvalet när det gäller kamera. Den återfinns knappt ens på den valbara listan! Särskilt surt känns det när man åker iväg till en så vacker plats som Gysinge. Men, men – det gick ändå!

En stor del av tiden användes till att promenera runt i de vackra omgivningarna (i stället för bland marknadsstånden). Vackert så det förslår!

Vi fastnade en lång stund (i regnet) hos de här skönheterna. Vackra fåglar i vackra omgivningar – kan det bli bättre?

En mysig avslutning på en dag som utvecklade sig helt annorlunda än tänkt 😉 För den som undrar så mår sonen betydligt bättre och är nu rustad om det blir fler allergiutbrott. Vattkopporna ser också ut att vara på tillbakagång så snart är han i gammal god form igen!

Valborgsfirande

Efter en slö dag pallrade jag mig iväg för lite traditionellt valborgsfirande med brasa, tal, körsång och fyrverkeri. Vårkasen ligger invid Dalälvens strand och här firas våren in varje år. Även i år var det gott om besökare, riktig trafikstockning faktiskt. Något som inte är särskilt vanligt här ute på landet 😉

Valborg

Dessvärre är brasan belägen på älvängen vilket gör att det lätt blir kallt, och blött, om fötterna om skodonen inte är väl anpassade. Jag kan säga att ett par vanliga tennisskor inte är att föredra, det kan jag numera påstå vis av erfarenhet.

Fyrverkeri

Kvällen avslutades med ett ståtligt fyrverkeri, något som inte var helt lätt att fota blev jag varse. Normalt sett är jag ingen större fyrverkerifantast, jag tycker det privata smällandet helt klart gått till överdrift och ställer till med mer elände än vad som är rimligt. Men, fyrverkerier så här i organiserad form och på bestämd tid, har jag faktiskt inget alls emot.

Efter fyrverkeriet blev det en snabb sorti hemåt för både syster yster och mig själv. Vid det laget kändes det som om vi hade isbitar till fötter. Riktigt skönt att få komma in i värmen igen och tina lite 😉

Mer om mina tankar om fyrverkerier hittar ni här.