Anundshög & Efter branden

Min lediga dag var nog mest tänkt som en ”bara-vara-hemma-dag” men så blev det inte riktigt. Sonen verkar inte längre vara smittbärare av vattkoppor så vi valde att åka på en liten utflykt. Så liten blev den nu inte. Vi åkte i skaplig tid på förmiddagen, vi kom nyss hem (klockan är just nu halv tio på kvällen). Så kan det gå när vi är igång, men det blev en riktigt trevlig dag.

Vi styrde inledningsvis kosan mot Västerås och Anundshög, men hittade så klart en del annat spännande på vägen. Redan vid första parkeringen vi stannade på fastnade jag i en gullregnsbuske (eller snarare ett träd). Ja, ja, man får inte ha bråttom. Och på den vägen har det fortsatt så jag varnar för ett långt inlägg redan så här i inledningen av det 😉

Målet med stoppet var egentligen att beundra en labyrinten vid Tibble, en stenkonstruktion som skapats på åsen för länge sedan. Egentligen inte mycket att se om ni frågar mig men sonen var så klart intresserad.

Själv vandrade jag vidare och hittade andra, mer intressanta, saker enligt mitt sätt att se världen 😉

Anundshög

Så småningom kom vi fram till vårt mål Anundshög utanför Västerås. Ett antal gravhögar, stensättningar och runstenar där en av gravhögarna är den största i Sverige. Just nu pågår det en utgrävning på platsen vilket så klart gladde sonen eftersom hans dröm är att få arbeta som just arkeolog. Än har han ett år kvar på grundutbildningen så han får allt vänta lite till 😉

Nu när jag gått igenom dagens foton så inser jag att jag inte fick med ett endaste foto på själva Anundshögen hem, men väl från toppen av den. Man kan liksom inte tänka på allt!

Här kommer i alla fall några foton från området runt Anundshög.

Många timmar senare for vi vidare norröver och styrde kosan mot Salbohed.

Efter den stora skogsbranden 2014

Den stora skogsbranden som härjade 2014 drabbade många och påverkade många, många fler på olika sätt. Jag minns att brandröken låg tjock hemma många mil från själva branden. Idag tog vi oss tid att åka förbi vid Öjesjöns Ekopark för att se hur området (eller i vart fall delar av det) ser ut idag, tre år senare.

Det som fascinerade mig mest, och som givetvis återspeglar sig i fotona, är hur mossorna brett ut sig och vilka härliga färger de har. Sen kan man, med lite inlevelse, förstå vilket inferno det var när branden härjade som värst. Det är svårt att överblicka och förstå hur stora skador den åstadkom ens när man står mitt i det brandhärjade området!

Och med det tackar jag för mig, trött efter en lång – men härlig – dag!