En tur till Dalälven – Säljaviken

Vi tog en liten avstickare på vår väg till Sandsnäs och hamnade vid Dalälvens strand på annat håll. En liten, nästan folktom vik inte långt från Hedesundaön – Säljaviken. Viken används mest av de som vill fiska så båtarna låg på rad i väntan på att få komma ut på älvens vatten.

Just här drabbades jag av fototorka, hittade egentligen inget inspirerande att fota alls. Jag ägnade mig i stället åt att njuta av den rofyllda tystnaden!

Fjädrar på rad Säljaviken
Fjädrar på rad, något barn som roat sig i väntan på att föräldrarna ska förtöja båten kanske?

En tur till Dalälven – Sandsnäs

Utsikten från middagsbordet är inte så dum vid Restaurang Sandsnäs! Håller ni inte med? I kväll var det underbart väder, helt vindstilla och vackert strålande sol (undantaget det enda molnet som ni ser på fotona).

Här kommer några fler foton från kvällens tur till Dalälven och Sandsnäs.

En tur till Dalälven – Sandsnäs

Tog mig lite ledigt i kväll och for iväg på en liten tur till Dalälven och Sandsnäs (som ligger på Ön vid Hedesunda) tillsammans med syster yster. En god middag vid Dalälvens strand, trevligt småprat och lite avslutande fotografering är en sommarkväll i min smak!

Här kommer några av kvällens foton! För ovanlighetens skull delar jag upp dem i delar för att undvika mina sedvanliga mastodontinlägg 😉 Klicka på något av fotona för att se dem i större storlek!

Gysinge Järnvägsbroar

Efter en förmiddag med trädgårdsarbete tog jag mig friheten att släpa iväg systra min på en utflykt. Hon är aldrig omöjlig när det kommer till utflyktande 😉 Idag gav vi oss iväg en bit norrut och gick över järnvägsbroarna i Gysinge. Kanske lite väl blåsigt väder men precis lagom temperatur för en lite stillsam promenad.

Ganska snart kände vi oss lite uttittade och se där vem som nyfiket kikar fram bakom en trädstam!

Ekorre
Ekorr’n satt i tallen och bevakade oss noggrant!

Efter en relativt kort bits vandring kom vi fram till broarna. Ett antal gamla järnvägsbroar över Dalälven som Riksantikvarieämbetet tillsammans med Fortifikationsverket och ett antal Länsstyrelser bestämt ska bevaras för framtiden. Inte mig emot, de är vackra och utgör en härlig vandringsled av det mer lokala slaget.

Utsikten från broarna går inte av för hackor den heller. Lite svårfångat när solen skiner som starkast men jag tror ni kan skapa er en idé om hur vackert det kan vara!

Mellan broarna finns också en hel del att beskåda eller beundra vilket en nu vill. På vissa håll kan man ta sig ner till älvkanten även om det kräver visst mod ibland att kasta sig nerför den branta järnvägsbanken. Älvängarna är också ofta inhägnande då de betas av både kor och får men det finns övergångar på sina håll för den som vågar sig in i kohagen.

I dag var jag lite modig, mest på grund av att jag inte kunde se några kossor trots noggrant beskådande av markerna. Hade jag sett kossorna hade jag sannerligen inte vågat mig ut på älvängarna. Uppvuxen på en bondgård och livrädd för kor, man formas olika av sin uppfostran 😉

På älvängarna kan en bland annat beundra bäverns framfart längs älvkanterna.

Där kan man också komma ner till älvens kant för att föreviga näckrosor och annat som blommar så vackert just nu.

I stället för att fortsätta över samtliga broar vek vi av in i skogen längs älvkanten för att se lite annat också. Och det gjorde vi, en spännande men totalt obegriplig ”grotta” murad i skogen. Inte använd på länge att döma av storleken på trädet som växer över den!

En god stund ägnades åt att jaga filurer som denna. Jag antar att vi såg lite småroliga ut där vi sprang runt som tokar med varsin kamera. Å andra sidan spelar det ingen större roll för vi var då helt ensamma där ute i dag.

Ibland hittar en också saker en inte riktigt förstår vad de är till för. Som att komma på idén att hänga upp två garderobskorgar i ett träd i skogen. Jag förmodar att det finns en rimlig förklaring till detta men jag kan då inte komma på någon så här på rak arm!

Märklig bur
För mig obegripligt – är det det för dig också?

Jag har med andra ord haft en ganska härlig dag – fortsätter min semester i den här stilen kommer jag att vara mer än nöjd när slutet på ledigheten nalkas. Hoppas din dag också har varit precis så där lagom bra som en sommardag ska vara!

Viksta Stentorg & Salsta Fornborg

Här kommer ett stenhårt inlägg, men lugn bara lugn. Det smyger sig in några blommor på slutet. Jag har inte helt tappat intresset för blomsterfoton än 😉

Idag for vi iväg lite österut på en liten utflykt, som inledningen antyder har vi mest tittat på sten för att avsluta med lite god mat i Österbybruk. Någon tur på själva bruket blev det inte idag för som sonen (som var med) sa; ”Det vet man ju redan allt om” vilket väl får antas betyda att då är det inte längre intressant.

Vi hade riktig tumme med vädret, mellan utflyktsmålen åkte vi i hällande regn men väl på plats visade sig vädret från en något bättre sida.

Viksta Stentorg

Info Viksta stentorg
Information om Viksta Stentorg

Viksta Stentorg är ett klapperstensfält på Uppsalaåsens högsta punkt. Inte alldeles lättillgängligt men klart hanterbart. Själva stentorget är inte helt lätt att vandra runt på så vi höll oss i utkanterna. Jag antar att det är ett utslag av att vi kommit upp i den åldern då rädslan för benbrott börjar yttra sig 😉

Salsta Fornborg

Efter besöket vid Viksta Stentorg tog vi oss vidare till Salsta Fornborg ytterligare några mil österut.

Info Salstaborg
Info om Salsta Fornborg

Salsta fornborg var inte helt enkel att få grepp om. Murarna har raserats och hur vi än gick så fick vi ingen klarhet i hur det hela varit tänkt att fungera. För någon funktion bör väl bygget ändå haft? Det enda vi kunde se var att man av något skäl valt att bygga murar runt en bergsknalle. Vi fick lite huvudbry över vad syftet var med det hela.

Arkeologen i familjen hittade dock både trappor och annat som kunde få oss att i vart fall föreställa oss något mer om konstruktionen. Han ser ju saker som vi andra inte riktigt ser 😉

Och när jag nu ändå är inne på vad man ser så vill jag påpeka att i naturen måste man se sig för vart man sätter fötterna. Det gjorde jag, mer av rädsla för att trampa på en orm än för något annat. Men det var något annat jag undvek att kliva på – och det kändes ju bra 😉

Fågelägg
Fågelungar på gång – glad är jag att jag hade koll på vart jag satte fötterna!

Minns ni att jag var och kikade på orkidén Guckusko för några veckor sedan? På samma plats skulle orkidén Nattviol växa. Några sådana hittade vi inte då. Men väl idag invid den lilla vägen som ledde fram till Salsta Fornborg.

Ännu en vacker blomma kom i kamerans väg innan vi återvände till bilen. Just den här är för mig okänd, kanske någon vill lära mig något nytt igen? Jag, som alltid kommer på efterkälken med mitt eviga fotande, fick galoppera till bilen efter fotandet. Vid det laget hade både åskan och regnet hunnit i fatt oss. Men det är ju bra med motion sägs det 😉

Okänd blomma vid Salsta
Tack vare Anki vet jag numera att detta är en Vitpyrola. Tack snälla Anki för hjälpen!

Anundshög & Efter branden

Min lediga dag var nog mest tänkt som en ”bara-vara-hemma-dag” men så blev det inte riktigt. Sonen verkar inte längre vara smittbärare av vattkoppor så vi valde att åka på en liten utflykt. Så liten blev den nu inte. Vi åkte i skaplig tid på förmiddagen, vi kom nyss hem (klockan är just nu halv tio på kvällen). Så kan det gå när vi är igång, men det blev en riktigt trevlig dag.

Vi styrde inledningsvis kosan mot Västerås och Anundshög, men hittade så klart en del annat spännande på vägen. Redan vid första parkeringen vi stannade på fastnade jag i en gullregnsbuske (eller snarare ett träd). Ja, ja, man får inte ha bråttom. Och på den vägen har det fortsatt så jag varnar för ett långt inlägg redan så här i inledningen av det 😉

Målet med stoppet var egentligen att beundra en labyrinten vid Tibble, en stenkonstruktion som skapats på åsen för länge sedan. Egentligen inte mycket att se om ni frågar mig men sonen var så klart intresserad.

Själv vandrade jag vidare och hittade andra, mer intressanta, saker enligt mitt sätt att se världen 😉

Anundshög

Så småningom kom vi fram till vårt mål Anundshög utanför Västerås. Ett antal gravhögar, stensättningar och runstenar där en av gravhögarna är den största i Sverige. Just nu pågår det en utgrävning på platsen vilket så klart gladde sonen eftersom hans dröm är att få arbeta som just arkeolog. Än har han ett år kvar på grundutbildningen så han får allt vänta lite till 😉

Nu när jag gått igenom dagens foton så inser jag att jag inte fick med ett endaste foto på själva Anundshögen hem, men väl från toppen av den. Man kan liksom inte tänka på allt!

Här kommer i alla fall några foton från området runt Anundshög.

Många timmar senare for vi vidare norröver och styrde kosan mot Salbohed.

Efter den stora skogsbranden 2014

Den stora skogsbranden som härjade 2014 drabbade många och påverkade många, många fler på olika sätt. Jag minns att brandröken låg tjock hemma många mil från själva branden. Idag tog vi oss tid att åka förbi vid Öjesjöns Ekopark för att se hur området (eller i vart fall delar av det) ser ut idag, tre år senare.

Det som fascinerade mig mest, och som givetvis återspeglar sig i fotona, är hur mossorna brett ut sig och vilka härliga färger de har. Sen kan man, med lite inlevelse, förstå vilket inferno det var när branden härjade som värst. Det är svårt att överblicka och förstå hur stora skador den åstadkom ens när man står mitt i det brandhärjade området!

Och med det tackar jag för mig, trött efter en lång – men härlig – dag!

Guckusko – en fridlyst skönhet

Idag tog vi oss en liten tur ut i andra skogar än de jag normalt vandrar i. Vi styrde kosan mot skogen där orkidén Guckusko blommar som vackrast just nu. Jag tror inte det här inlägget behöver så många ord, den här skönheten talar för sig själv 😉

Lite information om Guckuskon följde också med hem!

Guckusko Info

Marknad i Gysinge

Efter bravaderna med närakutbesök med sonen gav jag mig iväg till marknaden i Gysinge som traditionellt går av stapeln andra helgen i juni. Tanken var ju från början att vi skulle ha kommit iväg långt tidigare men som skrivet, närakutbesöket satte punkt för de planerna. Men iväg kom vi i alla fall. Dessvärre anlände regnet i stort sett samtidigt med oss men vi hade trevligt ändå.

Möjligen var jag lite förvirrad av all uppståndelse för jag åkte ifrån kameran när jag gav mig iväg. Men, jag fick bita ihop och göra som många andra. Fota med mobilen. Nu vet ni ju, om ni hängt med här ett tag, att mobilen inte är förstahandsvalet när det gäller kamera. Den återfinns knappt ens på den valbara listan! Särskilt surt känns det när man åker iväg till en så vacker plats som Gysinge. Men, men – det gick ändå!

En stor del av tiden användes till att promenera runt i de vackra omgivningarna (i stället för bland marknadsstånden). Vackert så det förslår!

Vi fastnade en lång stund (i regnet) hos de här skönheterna. Vackra fåglar i vackra omgivningar – kan det bli bättre?

En mysig avslutning på en dag som utvecklade sig helt annorlunda än tänkt 😉 För den som undrar så mår sonen betydligt bättre och är nu rustad om det blir fler allergiutbrott. Vattkopporna ser också ut att vara på tillbakagång så snart är han i gammal god form igen!

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑