I morgon är det dags…

I morgon är det dags. Dags att äntligen få lite fart på den medicinska utredning som sambon väntat på i över ett år nu. I morgon öppnar de hans axelled och området runt bröstmuskelns fäste för att se vad det är som krånglar till livet för honom. De ska både studera och se om de ser något som är uppenbart fel och ta biopsier för att se om det gömmer sig några elaka baciller därinne. Hittar de något som är uppenbart fel så ska de, om möjligt, åtgärda detta på en gång när operationen ändå är ett faktum.

Själv får jag (o)roa mig efter bästa förmåga medan jag väntar. Jag har tagit ledigt från jobbet för att bistå med skjuts. Efter sövning och operation kan han nog behöva en hjälpande hand kan jag tänka mig!

Så nu ägnar vi kvällen åt Descutanbadande, det vill säga intvålning med Descutan gånger två. I morgon bitti kör vi samma procedur igen innan avfärd mot sjukhuset. Med det tackar jag för mig och tar mina, efter att ha skrubbat sambons rygg, desinficerade händer med mig till sängs (även om de sannolikt inte längre är särskilt bakteriefria, den lilla detaljen är nog snabbt åtgärdad).

Is på kvist
Foto i repris som får symbolisera det omväxlande vädret här – ena stunden tö, andra stunden minusgrader
Annonser

En lugn helg

En lugn helg har flutit förbi i alldeles för snabb takt. Det är väl så när en har roligt. Helgen har ägnats åt en hel del utevistelse, igår med lite motionsprägel på det hela och idag i ett lugnare tempo med tid för reflektion och eftertanke. En ganska bra kombination för min del. Här och nu mår jag nog bäst av den senare varianten men måendet på sikt mår har nog kanske störst nytta av den första 😉

En liten tur iväg blev det framåt kvällskvisten i kväll blev det trots allt. Mammas sambo ville så gärna bjuda oss på middag och det skulle det ju vara dumt att tacka nej till. Så nu avslutar jag den här helgen i soffhörnet. Mätt, belåten och faktiskt riktigt utvilad!

Nypon.JPG
Fjolårets nypon utanför den övergivna ladan jag hittade idag.

Vintern har slagit klorna i oss

Här har vintern slagit klorna i oss rejält. Nu beror så klart allt på vad en jämför med. Men för att vara här, på mina breddgrader, så är det ovanligt mycket vinter. Så mycket att jag faktiskt tycker att det räcker nu, längtan efter vår och värme börjar bli näst intill olidlig. Men som vanligt är det bara att finna sig i vädrets nycker och göra det bästa av situationen.

En sån sak är att låna hundskrutten och ge sig ut i skog och mark. Nu blir de promenaderna inte fullt så avkopplande och fulla av ”mindfulness” som mina vanliga men motion är inte att förakta det heller har jag hört 😉

Annars ser jag mest fram mot en lugn och behaglig fortsättning på helgen. Veckan har varit hektisk och jag har varit helt slut. Att ens tänka tanken att skriva här – eller för all del att ge mig ut med kameran – har varit oöverstigligt. Det är tur det blir lite helg så hastigheten på livet får en chans att sakta ner en aning 🙂

Snöväder

Gav mig iväg hemifrån på förmiddagen, strålande solsken över de vita nejderna här omkring. Tanken var en lång promenad i skogen med massor med fotostopp i sällskap av syster yster med tillhörande hund. Och jo då, en lång promenad blev det. Så långt gick allt enligt planen. Men det där med många fotostopp… nja, där brast det en aning.

Inte för att det inte fanns något att fota, det hade jag nog (kanske) kunnat hitta. Däremot är jag, trots tankar på utbyte, fortfarande lite rädd om min kamera. Fukt är något den inte gillar i någon större utsträckning och – här kommer en kuggfråga – vad blir snö när den ramlar ner på något som är varmare? Precis… fukt!

Så här såg min värld ut idag, i alla fall stundtals.

Men inte stör såna bagateller en vinterälskande hund inte! Hur nöjd och glad som helst – kanske till och med både nöjdare och gladare än en vanlig sommardag (då får hon ju inte springa lös i skogarna heller).

Snöskottning & slöande

Här har det snöat i flera dagar och snöskottningen har halkat efter. Sambon har ju sina problem så han kan inte riktigt bidra annat än med att sopa lite på trappen. Som tur är kom en av hans brorsöner med traktorn och körde av det värsta. Resten fick jag roa mig med 😉 Säga vad man vill om snöskottning men det är bra motion i alla fall så allt slöande i soffhörnet jag ägnat resten av dagen åt har inte gett mig något större dåligt samvete 😉

Sambon ja, nu ska vårdfolket äntligen göra ett litet ingrepp för att försöka utreda vad som egentligen är fel. Väntan har varit lång, för att inte säga riktigt lång på den utredningen. Nu ska de öppna axeln och ta prover för att se om det lurar någon bakterie där inne vilket är vad vården misstänker. En lurig liten rackare som kapslat in sig och som – vid ansträngning – ger rejäla smärtor och en tung sjukdomskänsla med tillhörande feber. Jag hoppas de hittar den lilla fulingen och kan ta kål på den för jag är ganska trött på att sambon ha ont. Jag är dessutom trött på att skotta all snö själv 🙂

En liten promenad i skogarna har jag också gett mig ut på. Idag var det mulet med lite småsnöande och allt var bara vitt. Inte det optimala fotovädret med andra ord (vitt på vitt är lite svårfångat) men jag hittade vitt på grönt och lite annat med färg också trots allt.

Snöig gran
Snö, snö överallt – så även i granen!

Flyttröra & nyfikenhet

För ovanlighetens skull är jag lite fysiskt trött efter jobbet. Normalt sett är det knoppen som är slut inte kroppen. Men nu är jag mitt i en flyttkarusell vilket gör att kroppen också får vara med och jobba en del. Eftersom jag bara ska flytta en liten, liten bit – till kontoret tvärs över korridoren faktiskt – så har jag tyckt att det där med flyttkartonger är en onödig sak. Men många turer blev det innan jag fått över allt. När jag ändå var igång så passade jag också på att rensa ur lite. En kan ju undra om jag någonsin kommer att läsa sådant jag skrev ut – för att läsa – 2010? Sannolikheten för det är ganska liten 😉

Nåja, nu är det utrensat och det mesta är klart. Nu inväntar jag bara att flyttfirman kommer och lyfter in mitt skrivbord vilket bör ske på måndag morgon. Där gick gränsen för vad jag gav mig på för egen maskin, särskilt som jag envisas med att ha ett gigantiskt stort höj- och sänkbart skrivbord som väger sina modiga kilon.

Nyfikenheten kommer sig dock inte av något spännande jag hittade bortglömt i någon skrivbordslåda. Nej, den är det sonen som väckt. Han har minsann skaffat sig en flickvän och jag blir ju så nyfiken så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet, så ska en inte vara. Men nu är det en gång sån jag är 😉 Det jag listat ut så här långt är att hon också studerar och är minst lika intresserad som sonen av historia vilket bådar gott. Hon, liksom sonen, gillar att resa. Hon har hund (plus i kanten där). Och ja, det är väl ungefär allt. Så här sitter jag, nyfiken som få… och det lär jag få vara ett tag till!

Blötsnön från igår är ett minne blott. All den härliga sörjan har frusit till riktigt mysig is… Just nu har vi sju minusgrader och nedräkning pågår. Något hopp om islossning under det närmaste dygnet finns inte med andra ord. Men som alltid med vädret så får en finna sig i vad en får!

Is på kvist
Is kan vara vackert också. Foto från förra helgens snöväder.

Blötsnö

Blötsnö i stora mängder är ingen bra kombination med bilkörning. Särskilt inte när alla plogbilar uppenbarligen är upptagna på annat håll (vart vet jag inte men här i trakterna var de i alla fall inte). Nu kom jag både bort och hem utan incidenter men någon lustfylld resa var det sannerligen inte.

Eftersom jag kom hem i ganska god tid idag och när snön dessutom slutat vräka ner så tänkte jag att en promenad skulle vara på sin plats. Ungefär där och då insåg jag att kondisen inte är vad den borde vara. Blötsnö är tung att gå i, tro inte annat. Om jag nu inte visste det förut så vet jag det nu. Hur det än är med konditionen så var det skönt att komma ut och få lite frisk luft i alla fall. En envis huvudvärk har hängt med hela dagen och min förhoppning var att promenaden skulle få den att ge vika men jag får nog ta till en och annan tablett också för så enkelt löst var det så klart inte!

Vinterlandskap
Vinterlandskap
Pinne med snö
Det som göms i snö…