En tur till Dalälven – Sandsnäs

Tog mig lite ledigt i kväll och for iväg på en liten tur till Dalälven och Sandsnäs (som ligger på Ön vid Hedesunda) tillsammans med syster yster. En god middag vid Dalälvens strand, trevligt småprat och lite avslutande fotografering är en sommarkväll i min smak!

Här kommer några av kvällens foton! För ovanlighetens skull delar jag upp dem i delar för att undvika mina sedvanliga mastodontinlägg 😉 Klicka på något av fotona för att se dem i större storlek!

Kurar lite

Jag gör som kajorna och kurar ihop mig lite så här på kvällskvisten. Inte för att jag har någon större ambition att kura i en trädkrona, jag nöjer mig med soffhörnet jag (Höjdrädsla? Bekvämlighet? Välj själv).
En ovanligt tröttsam dag har runnit förbi. Dagen i sig var det egentligen inget större fel på men jag vaknade trött (ville inte vakna alls ärligt talat) och tröttheten har hängt med som en betungande sandsäck hela dagen. Nåja, jag var i alla fall fysiskt närvarande på jobbet, det är ett plus. Vart huvudet har hållit hus under dagen har jag ingen riktig koll på, med på jobbet var det i alla fall inte.

Det kan med andra ord bli en och annan överraskning för min del när det uppdagas vad som bestämts och beslutats under dagens möten. Men med handen på hjärtat, vad vore livet utan överraskningar? 😉

Trädgårdsarbete

Lite för kyligt väder för den planerade biltvätten, så jag gav mig i kast med trädgården i stället. Nu har jag rivit, slitit och klippt – och fotat – efter bästa förmåga. Det känns i kroppen vill jag lova, den är helt klart ovan vid den här typen av fysiskt arbete!

En del ska bort och annat får vara kvar. Humlen, som brer ut sig lite överallt, är numera förpassad till komposten. Jag borde nog ha klippt ner den i höstas men nu blev det inte så, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Taklöken och fetbladen  är lite händigare där de växer på bergknallen mitt i trädgården. De sköter sig själva, möjligen städar jag bort lite tallbarr från dem med högst oregelbundna mellanrum.

Trädgårdsarbete är inte det som intresserar mig mest här i livet. Ärligt talat har jag inget intresse av det alls. Jag gör det som behövs och knappt ens det. Beviset på det ser ni här nedanför, den bor i kanten av min grusgång. Där ska inte tussilago bo har jag förstått och jo då, jag ska åtgärda det, men först ska den få slå ut och påminna mig om att våren är på gång.

Tussilago
Våren är kommen!
Nötväcka
Finbesök i trädgården, jag tror det är en nötväcka men är högst osäker på det. Mina kunskaper om fåglar är ganska begränsade.

Vårtecken

En härlig syn mötte mig på hemvägen idag. En hel åker full med flyttfåglar. Svanar och grågäss i oändliga mängder. Här i mina trakter samlas flyttfåglarna i enorma mängder vår och höst. De rastar gärna på åkrarna där de vilar och betar lite. Alla bönder är kanske inte odelat lyckliga över tilltaget men en härlig syn för en vårlängtande människa som mig.

Jag minns en vår medan jag fortfarande hade hunden. Vi gick och beundrade en stor flock tranor som rastade på en åker invid den lilla grusvägen. En av traktens bönder (och också markägaren till just den åker som tranorna rastade på) stannade till och bad mig att släppa hunden så han kunde jaga bort tranorna som åt upp hans höstsådd. Min hund var stor, väldigt ståtlig och kunde nog förefalla skräckinjagande men inuti bodde en liten, ursnäll nallebjörn. På sin höjd hade han smugit fram och pussat på närmsta trana. Nu var det hela sagt lite med glimten i ögat och inte på fullt allvar, bonden hade nog sina aningar han också om hur det var ställt med hundens intresse för fågeljakt.

Något foto på dagens fågelflock blev det inte. Jag jobbade till ganska sent så det var lite för mörkt för att ge sig ut med kameran (som dock var med i bilen idag, men då till ingen nytta). Lite synd men sådant som händer. Det kommer fler dagar och fler fågelflockar, de brukar hålla på ett tag innan de flyttat klart, så jag får nog chansen igen.

Biosfärreservat och världsarvsområde

Idag styrde vi kosan mot Sian-Ka’an, ett biosfärreservat och världsarvsområde här i södra Mexiko. Området sägs vara hemvist för upp emot 300 olika fågelarter och en mängd andra djur, vi såg en bråkdel av dem.

Naturligtvis lyckades vi pricka in den enda rejält mulna dagen vi haft på hela resan för det här besöket. Nu är det inte enbart en nackdel. Vi tillbringade i princip hela dagen ute på öppet vatten (i lagunen och på havet) och hade nog blivit rejält brända av solen om den strålat från en klarblå himmel. Det är också begränsat vilka solkrämer som får användas, allt måste vara biologiskt nedbrytbart vilket kanske också ställt till det för solbrännan. Vi antar också att djuren var lite mer aktiva när de inte behövde hålla sig i den svalkande skuggan.

Nu sitter vi här, trötta men väldigt nöjda efter en lyckad dag. Det som inte blev fullt så lyckat var fotograferandet. Det blåste ganska rejält så vågorna gick höga. Den som suttit i en liten fiskebåt på gungande vatten och försökt fotografera vet nog exakt vad jag menar med svårigheterna att få till några vettiga foton. Men, några bilder har jag trots allt med hem och några få av dem får ni se här.

Vilka djur vi såg? Oj, en hel massa och när det kommer till fåglarna så är jag otroligt usel på fågelarter så ni får ta det för vad det är. Men ungefär de här djuren såg vi; Sjöko (mycket intressant, har aldrig sett en sådan i verkliga livet förut), krokodil, havssköldpadda, delfiner, fiskar av olika slag, fiskgjuse, pelikan, olika hägrar, skedstork samt en mängd andra fåglar som jag inte har en susning om vilken art de möjligen tillhör. Det fina i kråksången, och det som känns allra bäst, är att samtliga djur var fria, vilda och i sin normala miljö. Jag har liksom en liten förkärlek för sånt.

De flesta foton ligger ännu i ”att gå igenom högen” men här kommer tre foton från dagen som gått.

Fågel i Sian-Ka'an
Fågel i biosfärreservatet och världsarvsområdet Sian-Ka’an
Fågel med ungar Sian-Ka'an
Fågel med ungar i biosfärreservatet och världsarvsområdet Sian Ka’an. Att nästet var fullt med ungar såg jag inte förrän jag kikade på fotona, en bonus med andra ord.
Pelikan i Sian-Ka'an
Pelikan på språng i biosfärreservatet och världsarvområdet Sian-Ka’an

Du hittar fler foton från Sian-Ka’an här.

 

Det där med att fota fåglar – det är då inte det lättaste. Särskilt inte badsugna sådana som den här flamingon… Många foton tog jag (du ser bara ett axplock här), inget blev bra 😉 Den rackarn var ju inte still en sekund. Men även dåliga foton kan vara värda att bevara ibland, om inte annat för att påminna sig om hur svårfotat det var.

Likaså hade jag bekymmer med den badsugne, basketintresserade lilla rackaren här om dagen. Varje gång den dök upp ur poolen hade den ju fullt sjå att skaka av sig vattnet = ganska hopplös att fota.

 

Tacka vet jag det här gänget. De var coola och tog det synnerligen lugnt i värmen. Sen kan jag inte annat än att beundra balansen.

Sovande flamingor
Balansen är det då inget fel på

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑