Fiktiv komfortförsämring

Utbetalning
Ersättning för en fiktiv komfortförsämring.

Dagen innan vår hemresa från Mexiko fick vi ett SMS från Ving att det flygplan vi skulle åka hem med akut behövde in på reparation och att det skulle ersättas med ett plan med mindre benutrymme. Vi var givetvis tacksamma för att de inte hade några planer på att flyga hem oss i ett icke fungerande flygplan, roligare saker kan jag lätt tänka mig, men vi svor ändå en och annan ramsa över tilltaget. Vi är båda långa med därtill hörande långa ben och hade därför betalt lite mer för extra benutrymme. En generell ersättning på 250 kronor per person för försämrad komfort utlovades och vi kom så småningom fram till att ”better safe than sorry”.

Mycket riktigt landade en utbetalningsavi i postlådan ganska snart efter hemkomsten. 500 kronor i ersättning för försämrad komfort. Till saken hör att vi fick platser med extra benutrymme även på resan hem, utöver det fick vi i ensamt majestät förfoga över en hel sätesrad om fyra säten. Ving har med andra ord ersatt oss för en fiktiv, eller möjligen utebliven, komfortförsämring. Det må jag säga är service utöver det vanliga 😉

I går var det nära

Som många av er säkert förstått redan så kände jag mig inte riktigt färdig med resandet efter vår Mexikoresa trots att vi knappt hunnit vara hemma något än. I går var det rysligt nära att det bokades en resa till Malta i ett anfall av reslust. Nu blev det inte så av flera anledningar. Inte för att det är något fel på Malta, absolut inte. Jag var där för ett par år sedan och trivdes utmärkt så det är inte alls anledningen.

En av anledningarna är att vi började prata om att vi kanske borde utforska vårt eget avlånga land lite bättre i stället. Visst har vi farit runt en del från norr till söder men oftast bara på genomresa, att utforska har det inte funnits tid (eller lust) till. Det är också så att sonen i huset (som inte bor i huset längre) med största sannolikhet ska börja plugga på Gotland under sommaren. En anledning så god som någon att passa på att utforska den, för mig, outforskade ön.

En annan anledning är att det kanske börjar bli dags att fylla huset med lite liv och rörelse i form av djur igen. 2016 var ett tufft år för oss på djurfronten då vår katt, 7 år gammal, förolyckades i augusti och vi fick ta bort vår gamla hund, dryga 11 år gammal, i november. Huset känns fortfarande alldeles för tomt och tyst. Möjligen hittar jag en av anledningarna till att jag är mer rastlös än vanligt just där. Att göra långresor med nyinflyttade djur i huset känns inte så lockande. Visst kan man resa även om man har djur men jag vill nog att de ska vara rejält trygga i sitt nya hem innan jag lämnar över dem i någon annans ömma omvårdnad.

Ja ja, jag får nog vänta och se vad tanten hittar på i slutänden. Nått blir det, så mycket är säkert 😉

En underbar resa – nu väntar verkligheten

Karibiska havet
Hasta la Vista Mexiko – till dess vi ses igen

Allt har ett slut, så även vår underbara resa till Mexiko. I de flesta fall känner jag mig ganska ”färdig” med att semestra i ett land efter att ha tillbringat fjorton dagar där. Det gäller inte Mexiko. Vi känner oss långt ifrån färdiga med detta resmål trots att det var tredje gången vi var där. Om vi kommer att återvända ännu en gång till Mexiko återstår att se.

Nu återstår bara att se verkligheten i vitögat och ta itu med livet här hemma. Det är ju faktiskt inte så dumt det heller 😉 Alla foton från vår Mexikoresa hittar du här.

I söndags besökte vi nationalparken, biosfärreservatet och världsarvet Sian-Ka’an. Som jag skrev förut så blev det inte särskilt mycket fotograferat av den enkla anledningen att vi satt i en liten fiskebåt och vågorna gick ganska höga. Vi blev rejält dränkta mellan varven och bara tanken på att utsätta min kamera för den behandlingen fick mig att stoppa undan den i säkerhet – även fast den inte är någon egentlig dyrgrip.

Men några foton blev det i alla fall och här kommer en del av dem.

vagen-till-sian-kaan
Vägen som leder oss ner till lagunen och fiskebåtarna i Sian-Ka’an. Den lämpade sig klart bättre för promenad än bilkörning.

Vi gav oss ut i lagunen i tre små båtar med fyra till fem personer i varje båt. En guppig tur som så småningom ledde ut från mangrovebuskagen till öppet hav.

Vi hade tur och fick se två krokodiler, här ser ni en av dem liggandes på lur i mangroven. Här höll vi oss hårt i relingen för någon större lust att ta ett dopp i det här sällskapet hade vi inte.

Fåglar var det riktigt gott om. Sian-Ka’an ska ju vara hem åt närmare 300 olika fågelarter. Några av fågelfotona har du sett förut i det tidigare inlägget från Sian-Ka’an. En nationalpark jag gott kan tänka mig ett återbesök till.

Som jag sa, många foton blev det inte men vi hade en riktigt härlig dag med upplevelser lite utöver det vanliga. Jag är nöjd med det 😉

Ett beställningsjobb

Dagen innan vi åkte iväg till Mexiko kunde vi ju läsa mindre roliga nyheter här hemma om skottlossning på en nattklubb just i den stad vi skulle tillbringa semestern – om än en bit bort.

Enligt vad som sägs på plats så var det ett beställningsjobb, det vill säga någon hade betalt för att få någon dödad. Meningarna är delade om det var riktat mot dem som äger nattklubben eller om det handlade om någon kartelluppgörelse. Det som verkar vara klart är i alla fall att det inte handlade om något terrordåd med avsikt att skada en massa turister.

Sant eller inte? Jag har ingen aning egentligen men det är i alla fall vad som sades på plats där nere.

I fredags tillbringade vi dagen på havet och på den lilla ön Isla Mujeres som ligger strax utanför Cancún. En härlig dag med strålande väder. Tyvärr har delar av den lilla ön blivit rejält, och då menar jag rejält, kommersialiserad. Försäljare som mer eller mindre anfaller är något jag har mycket svårt för. Men å andra sidan fanns det delar av ön som var mer genuina och riktigt, riktigt vackra. Det ena uppväger i någon mån det andra.

Katamaran
Vi tog oss ut till och från ön i en båt liknande denna.

Första stoppet var vid en liten restaurang belägen invid stranden. Riktigt mysigt och inte alls mycket försäljning. Några butiker fanns det men butiksinnehavarna tog det hela lite ”mañana” och satt mest och betraktade oss tokiga turister.

Sen gick turen längs kusten till vad som kallades ”down town Isla Mujeres”. Där var det kommers i ordets vidaste bemärkelse. Själv tycker jag sådant är lite jobbigt så efter att vi lagt till i hamnen så hyrde vi en liten golfbil och åkte runt en stund på ön. Särskilt mycket fotande blev det inte. Är det något de är väldigt bra på i Mexiko så är det farthinder (fartgupp), vi hade fullt upp att hålla reda på alla sådana så vi missade nog en hel del av det som omgav oss.

Men, det finns givetvis de som trivs med liv och rörelse också. Särskilt i hamnen när fiskebåtarna kom in och fisken rensades. Allt ”rens” åker ju tillbaka i havet och det finns ju de som tycker det är trivsamt med enkelt fångad mat 😉

Åter på svensk mark

Med fötterna i den svenska myllan igen, någon kyla och snö att tala om är det inte men visst känns det lite kylslaget trots allt. Vi har ju vant oss vid lite varmare temperaturer nu för tiden. Men trots kyla och oviljan att åka hem som vi faktiskt kände så känns det ändå skönt att vara på hemmaplan igen.

Flygplanssovning är inte en gren som jag är särskilt talangfull i, även om vi fick riktigt bra platser och huserade ensamma på en rad med fyra säten, så att jag är trött är bara förnamnet. Har vilat ett par timmar vilket inte räckte långt men sover jag längre så tar det nog bara extra lång tid innan dygnsrytmen är som den ska igen.

Även om ”borta bra men hemma bäst” är ett ordspråk som oftast stämmer så måste jag ändå erkänna att jag kommer att sakna solen, värmen, maten, kulturen och de här små filurerna (och mycket annat);

Påfågelhane

Show off

Här sitter vi och deppar lite över att det roliga alldeles strax är slut. Efter ytterligare en natts sömn på vårt ganska mysiga hotellrum återstår bara packning och därefter avfärd till flygplatsen. Som allt annat roligt har det här också ett slut – kanske lika gott det när jag tänker efter. Annars vore det förmodligen inte så roligt. Vi smidde vilda planer i solstolarna idag om en fjärde resa till Mexiko nästa vinter, framtiden får utvisa hur det blir med det. Kanske det är lika bra att låta det stanna vid tredje gången gillt?

Fick i alla fall en liten avskedsshow från en av påfåglarna som traskar runt här på hotellet. Showen inkluderade utöver att han visade upp sig i all sin prakt också en liten steppdans (den syns ju inte på bild). En ganska härlig känsla att ligga i solstolen och beundra den vackra fågeln, det händer ju inte varje dag precis.

Biosfärreservat och världsarvsområde

Idag styrde vi kosan mot Sian-Ka’an, ett biosfärreservat och världsarvsområde här i södra Mexiko. Området sägs vara hemvist för upp emot 300 olika fågelarter och en mängd andra djur, vi såg en bråkdel av dem.

Naturligtvis lyckades vi pricka in den enda rejält mulna dagen vi haft på hela resan för det här besöket. Nu är det inte enbart en nackdel. Vi tillbringade i princip hela dagen ute på öppet vatten (i lagunen och på havet) och hade nog blivit rejält brända av solen om den strålat från en klarblå himmel. Det är också begränsat vilka solkrämer som får användas, allt måste vara biologiskt nedbrytbart vilket kanske också ställt till det för solbrännan. Vi antar också att djuren var lite mer aktiva när de inte behövde hålla sig i den svalkande skuggan.

Nu sitter vi här, trötta men väldigt nöjda efter en lyckad dag. Det som inte blev fullt så lyckat var fotograferandet. Det blåste ganska rejält så vågorna gick höga. Den som suttit i en liten fiskebåt på gungande vatten och försökt fotografera vet nog exakt vad jag menar med svårigheterna att få till några vettiga foton. Men, några bilder har jag trots allt med hem och några få av dem får ni se här.

Vilka djur vi såg? Oj, en hel massa och när det kommer till fåglarna så är jag otroligt usel på fågelarter så ni får ta det för vad det är. Men ungefär de här djuren såg vi; Sjöko (mycket intressant, har aldrig sett en sådan i verkliga livet förut), krokodil, havssköldpadda, delfiner, fiskar av olika slag, fiskgjuse, pelikan, olika hägrar, skedstork samt en mängd andra fåglar som jag inte har en susning om vilken art de möjligen tillhör. Det fina i kråksången, och det som känns allra bäst, är att samtliga djur var fria, vilda och i sin normala miljö. Jag har liksom en liten förkärlek för sånt.

De flesta foton ligger ännu i ”att gå igenom högen” men här kommer tre foton från dagen som gått.

Fågel i Sian-Ka'an
Fågel i biosfärreservatet och världsarvsområdet Sian-Ka’an
Fågel med ungar Sian-Ka'an
Fågel med ungar i biosfärreservatet och världsarvsområdet Sian Ka’an. Att nästet var fullt med ungar såg jag inte förrän jag kikade på fotona, en bonus med andra ord.
Pelikan i Sian-Ka'an
Pelikan på språng i biosfärreservatet och världsarvområdet Sian-Ka’an

Du hittar fler foton från Sian-Ka’an här.

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑