Sköna maj välkommen

Tiden rinner iväg i vanlig ordning, precis som det ska vara. Det är hög tid att välkomna maj månad som jag hoppas kommer med vackert vår- eller försommarväder. Just nu ser det dock lite dystert ut, här på mina breddgrader har det varit en riktigt regnig och ruggig dag.

Regnet hade den goda smaken att hålla sig borta så jag fick min ”helgliga” långpromenad i alla fall. Välbehövlig och avkopplande. I övrigt kändes det inte särskilt lockande att vistas utomhus, regn och rusk möter jag helst inomhus om jag har möjlighet att välja!

Nu odlar vi… mygg

Blött i skogarnaMed tanke på den mängd snö vi fått under vintern och som nu så sakteliga smälter, främst med hjälp av regn, så inser jag att nu odlar vi… mygg! Jag bor ju inte alltför långt från det i myggsammanhang beryktade ”nedre dalälvsområdet”. Det ligger med andra ord nära till hands att tänka ”myggodling” när en ser hur mycket vatten som börjar samlas i skogarna.

Fotot här bredvid är från gårdagens promenad. Med tanke på att regnet öst ner hela dagen idag – till nyss då det övergick i snö – så har det knappast blivit mindre med vatten i skogarna sedan dess. Om nu våren tänker sig att bjuda på lite värme på det här så är nog myggodlingen i full gång!

Aprilväder & Sångsvanar

SångsvanIdag har april nästan slagit knut på sig själv för att åstadkomma ett rejält aprilväder. Snö som vräker ner, ösregn, gråväder och dis och sist men inte minst solsken. Men det är ju april och inte mycket annat att vänta än just aprilväder.

Trots vädret så har jag ändå en känsla av att våren är på gång på allvar. Sångsvanarna rastar längs vägarna och är det något som får mig att känna att våren är på gång så är det när flyttfåglarna börjar dyka upp här i krokarna! Än så länge är det bara några få som visat sig men jag skulle tro att de stora flockarna dyker upp ganska snart!

En regngrå dag…

GråväderEn regngrå dag har passerat. Stundtals har regnet vräkt ner, kanske inte det roligaste vädret men jösses vad regnet biter på snön. På så sätt kan det gärna få regna lite till. Den där tröttheten som följer med regn och gråväder står jag gärna ut med bara snön försvinner och våren får anlända.

Försökte mig på att fota sångsvanarna som rastar längs min väg hem. Kombinationen mobilkamera, gråväder, regn och vita fåglar mot snövit mark funkade inget vidare får jag erkänna. Så till dess min nya kamera anländer, alternativt till dess jag tar en tur ut i markerna med den gamla, får ni hålla till godo med foton ur arkivet 😉

Det svänger…

Kyligt

Kylan – ett minne blott?

Vädrets makter gör lite som de vill, och den viljan svänger lite må jag säga. Från 15 minusgrader i söndags till fem plusgrader i dag. Nog för att 15 minusgrader är i kallaste laget för mig men hellre lite kyla och vacker, vit snö än plusgrader och ösregn vilket är vad det bjuds på just nu. Tröttsamt väder må jag säga, men å andra sidan inte mycket att göra åt. Jag får helt enkelt bara gilla läget (som alla andra med andra ord).

Men nog är väl en sån här utsikt att föredra framför ett regnigt, sörjigt och grått landskap?

Vinter i hästhagen

Vinter i hästhagen – foto från i söndags.

Just de hoppande temperaturerna känns inte så lockande just nu. Minns ni ”fibergubbarna” jag skrivit om förut, med det menar jag alltså de som jobbar med att gräva ner fiberkabel häromkring. Nu är de här i mina krokar igen (förstår inte riktigt upplägget på hur arbetet planeras men kanske jag inte måste förstå allt). Den här gången har de lyckats gräva upp runt våra vattenledningar. Ett ställe de inte alls skulle gräva på enligt den plan som presenterades för oss men de är tydligen inte sämre än att de kan ändra sig. Nu har de inte på något sätt skadat våra vattenledningar eller på annat sätt förstört något. Men, det är inte så lyckat med uppluckrad och nygrävd jord runt ledningarna när tjälen kryper nedåt i backen.

För att motverka djupfrysta vattenledningar måste vi nu ha en eller ett par vattenkranar stå och droppa. På så sätt går ju vattenpumpen med jämna mellanrum och förhindrar att vattnet i ledningarna fryser. Men vet ni vad som sitter oerhört djupt förankrat i ryggmärgen? Precis! Att slå av droppande vattenkranar. Så nu håller vi tummarna för att vana och ryggmärgsbeteende inte ska ”vinna” över förnuftet här i huset. För då får vi inte så kul resten av vintern 🙂

Årets tredje dag

Årets tredje dag har svischat förbi, som vanligt i en oanad hastighet. Är det bara jag som tycker att tiden går fortare ju äldre en blir? Nu tror jag inte jag är ensam om det, jag har då hört alldeles för många säga samma sak 😉 Men jag börjar onekligen fundera över hur jag ska hantera det när jag blir ännu äldre. Jag hinner ju inte med nu, hur ska det då bli sen? Nu tror jag förvisso att det är ett självlösande problem, jag har ju inget annat val än att hantera det!

Ryggvärken från helvetet hänger i men jag ser ändå en ljusning. Den mest akuta, skärande smärtan har minskat. Jag gissar att den antiinflammatoriska behandlingen jag tagit till på eget bevåg ändå gör sitt till (Voltaren på utsidan och Ipren för invärtes behandling) samt några försiktiga rörelser för att mjuka upp musklerna. Några dagar till så är jag förmodligen som ny (så ny en nu kan vara efter 53 år på jorden).

I övrigt har det varit en alldeles vanlig jobbdag. Gråvädret håller i sig med ömsom regn, ömsom blötsnö som blir till en våt sörja så snart den träffar marken. Inte så upplyftande men skäl nog att leta fram lite gråvädersbilder ur arkivet. I ärlighetens namn trodde jag att jag hade fler av den varan men se där hade jag fel! Jag har uppenbarligen inte varit så flitig med kameran när vädret har varit trist – jag får bättra mig på den punkten för gråväder kan ju faktiskt göra sig bättre på bild än i verkligheten 🙂

Slask & Ändrade planer

Slaskväder

Än snöar det, än regnar det och däremellan är det bara slaskigt och trist. Jag undrar när vädret ska bestämma sig för om det är höst eller vinter. Som det är nu så är det ju bara riktigt, riktigt tråkigt. Väglaget blir ju därefter också vilket är en av anledningarna till de ändrade planer som rubriken antyder.

Tog mig i alla fall ut i skogen en sväng på förmiddagen även om vägen dit innebar fara för både liv och lem. När jag inte släpar runt på en hund (eller snarare blir släpad runt) så glömmer jag ofta broddarna och idag innebar ingen skillnad på den punkten. Nåja, jag tog mig runt helskinnad i alla fall, gott så!

Isig vinterväg i skogen

Halkiga vägar att hasa runt på!

Några foton fick jag med mig hem i alla fall. Det ligger i sakens natur att de innehåller vattendroppar 😉 Nästan svårt att få till ett foto utan droppar nuförtiden.

Över till de ändrade planerna

Så över till de ändrade planerna. Vi konsulterade vädergudarna och konstaterade att måndag förmiddag sannolikt kommer att innebära ishalka på många håll. Att ens tänka tanken att ta sig förbi Stockholm på vägen mot Nynäshamn kändes nästan som överkurs, i alla fall om man som vi har en tid att passa.

Vi bokade därför om färjan och kommer att åka i morgon kväll i stället. Söndagar innebär ju ingen större rusningstrafik i storstan och vädret ser faktiskt lite bättre ut (rejält kallt men det innebär ju ofta lite mindre halka än när temperaturen ligger runt nollan). Vi behöver nog åka i god tid i alla fall skulle jag tro men det känns lite mer överkomligt.

Nu kommer vi ner sent på söndagskvällen (eller tidigt på natten, vilket du vill) till Visby och kan se fram emot en skön sovmorgon i stället för att behöva stressa iväg tidigt på måndagsmorgonen. Jag tror faktiskt vi gjorde ett bra val när vi bokade om 😉

Inget nytt under solen

Här har det inte hänt mycket – inget nytt under solen med andra ord. Solen som lyst med sin frånvaro ska tilläggas. Snö, regn och rusk i en salig röra är vad som bjudits i väderväg. Morgonens bilfärd till jobbet var en spännande, för att inte säga skräckinjagande, historia. Att skriva att det var halt är en klar underdrift men hur det än var med det så gick det fint och jag kom till jobbet helskinnad. Sen dess har mycket vatten runnit från skyn och temperaturen har stigit så hemresan blev – tack och lov – en mer stillsam och behaglig historia 😉

Gråvädret till trots så känner jag mig ändå ganska pigg – för ovanlighetens skull så här års. Kanske är det för att jag upptäckt att det redan är torsdag och helgens ledighet börjar locka! Förvisso var vi två på jobbet idag som gick runt och tyckte det var fredag vilket kanske har bidragit till den ovanligt pigga känslan. Nu återstår det att se om någon av oss insisterar på att det är lördag i morgon och stannar kvar i sängen i stället för att gå till jobbet 😉

Även om det inte hänt så mycket i mitt liv så finns det ställen där det händer saker mest hela tiden – i varje fall på sista tiden. Jag tycker jag hittar något nytt och/eller annorlunda här på WordPress varje gång jag kikar in (vilket är varje dag när jag tänker efter). Just nyss upptäckte jag något nytt i läsaren – ”Konversationer”. Om det verkligen är nytt eller inte har jag ingen aning om men jag tror mig inte ha sett det där förut i alla fall. Där kan jag, om jag förstått rätt, se alla konversationer på bloggar jag följer utan att faktiskt besöka bloggen och vad jag kan se även om jag själv inte har kommenterat. Bra eller dåligt? Ingen aning än. Men jag ska i alla fall kika lite närmare på det hela när tillfälle ges!

Lite sällskap i plockandet

Vi fick lite sällskap i plockandet idag. Jag åkte och hämtade systers hund igen, hon kan behöva lite nya utmaningar och nu när sonen är hemma – som hon knappt träffat – så blir det ju lite nyheter att hantera. Vad händer? Jo hon blir störtförälskad i honom – så klart 😉

Förälskad hund

Hålla handen 😉

Han har någon magisk förmåga med djuren den unge mannen. Hästar, hundar, katter – vilka djur som helst – alla bara älskar honom. Han är ingen stor djurälskare som vill ha egna djur eller så, han gillar dem men helst ska det vara andras djur. Och ändå… det liksom bara händer. Djuren blir kära.

Jag glömmer aldrig när jag passade en kompis hästar en sommar och vi åkte dit för att se till dem i hagen. När vi går där i godan ro hör jag plötsligt ett kvävt ”mamma” från sonen och tittar dit. Då har en häst, modell större, bestämt sig för att hon gillade sonen och gick med huvudet tätt tryckt mot hans rygg. Sonen var lite blek om nosen vill jag lova – någon direkt vana av närkontakt med så stora djur hade han inte 😉

En tur ut i skogen mellan skurarna har jag också hunnit med. Behövde lite mossa till adventsljusstaken (jo Anki, jag menar mossa inte fönsterlav 😉 ). Nu var det inte brännmossa jag plockade annat än på bild, mossan till ljusstaken var en annan (och nej, jag har ingen aning om vilken sort det är, förmodligen mer än en sort dessutom). Nu kom den batteridrivna ljusslingan till nytta också så vi kan njuta av adventsljusstaken utan att tända det första ljuset i förtid 😉

Advenstljusstake med mossa

Adventsljusstake med ljusslinga 😉

Novembers sista dag!

Den försvunne sonen har återvänt. I gårdagens regnrusk hämtade vi upp honom på Arlanda. Nu går han här hemma och vankar runt som en äggsjuk höna, full av förväntan inför lägenhetstillträdet i morgon. Är det något den grabben är bra på så är det att bli rastlös 😉

Men visst kan jag förstå honom, den första på riktigt egna lägenheten väntar. Det är klart han är förväntansfull. I sin fantasi har han möblerat den – och möblerat om den flera gånger om. Nu är det bara att hoppas på att lägenheten infriar förväntningarna.

Här ska vi kasta oss över uppgiften att sortera bland alla hans prylar som står i vårt garage och våra förråd. Det ska bringas något slags ordning över i vilken ordning saker och ting ska förflyttas härifrån till den nya lägenheten. Självaste sonen flyttar ju inte förrän runt jul, han ska ju bo kvar på Gotland och slutföra den här terminens studier innan det är dags. Prylarna ska dock i stor utsträckning flyttas denna helg så det är någorlunda klart när han kommer upp ”för gott” (oklart hur länge ”för gott” är).

Novembers sista dag kommer med andra ord att i stor utsträckning tillbringas med näsan i diverse kartonger och lådor. Men vad gör det en regnig dag som denna 😉